I väntan på livet.
Jag känner mig en aning missnöjd idag.
Kanske en aning otacksam, men en aning missnöjd o lite för varm-klibbig av denna värme iaf.
Vet inte varför jag är missnöjd med ja... Det mesta idag.
Då detta är "dagen-efter" så hade jag väl redan anat att man inte skulle må toppen.
Dock har jag turen att inte känns ngn bakishet direkt, men det är inte så roligt med missnöjdhet heller.
Tro det eller ej, jag är liksom inte den bortskämda typen.
Aldrig varit kommer nog aldrig bli. Jag kräver inte så mycket osv osv.
Men jag har ständigt en känsla inombords... En känsla av att allt är OK men att det alltid saknas ngt.
Är jag här vill jag hellre vara där... Är jag där vill jag hellre vara här.
Nästan så jag oftast saknar ro i kroppen.
Vad gör man åt sådant?
Jag vet väl inte exakt vad det är jag vill ha? O ibland är det inte det man vill ha som man faktiskt behöver.
Vad behöver jag? Vart finner jag denna omtalade o efterlängtade ro?
Kommer den med tiden eller är det något jag måste söka efter på alldeles egen hand då ingen annan kan berätta för mig vad just jag behöver?
Jag vägrar tro att this is it. There has to be more.
Och jo jag vet ju att livet har mer att erbjuda, ngngång kanske man träffar ngn man faktiskt vill och klarar av att leva med...
Man kanske skaffar sig familj o diverse...
Men tills dess då? Inget garanterar att det är just de sakerna som kommer att ge mig ro heller.
Jag känner nästan alltid att jag bara väntar på att livet ska hoppa igång. Men det är ju nu det händer...
I guess.
För att utbildningen inte är färdig förens maj 2011, det är i augusti/september jag tänker starta med körkortet...
Och jag ska hänga med Pörnilicious o börja på Viktväktarna i september, o det ser jag väldigt mycket fram emot.
Nu behöver jag hjälp o guidning. Helt enkelt.
Men jag väntar ju på att få starta med mycket viktiga saker.
Starta med att jobba heltid a k a någongång ha fast jobb så man faktiskt får betald semester:)
Starta med att på allvar försöka och klara att gå ned i vikt.
Starta med att äntligen skaffa körkort.
Det är ju 3 jättestora grejjer, och otroligt viktiga för mig.
Och jag vill börja nu!
Och jag kan ju liksom knappt bosätta mig ngnstans som inte involverar en stad om jag nu saknar körkort och vill/behöver ta mig ngnstans.
Ja, jag vet inte helt enkelt.
Något saknas.
Jag vill ju inte heller springa för att hinna ifatt livet när det är det som sker just nu utan att jag fattar det.
Och imorgon skall det börja nattjobbas igen. Nu är jag inte ledig en vecka såhär på ett bra tag, men det gör inget.
Känns nog bättre att ha lite mer aktiviteter o få lite mer rutin på dagarna igen, trots att dygnsrytmen blir helt fucked.
Men hey, I can take it.
Kanske en aning otacksam, men en aning missnöjd o lite för varm-klibbig av denna värme iaf.
Vet inte varför jag är missnöjd med ja... Det mesta idag.
Då detta är "dagen-efter" så hade jag väl redan anat att man inte skulle må toppen.
Dock har jag turen att inte känns ngn bakishet direkt, men det är inte så roligt med missnöjdhet heller.
Tro det eller ej, jag är liksom inte den bortskämda typen.
Aldrig varit kommer nog aldrig bli. Jag kräver inte så mycket osv osv.
Men jag har ständigt en känsla inombords... En känsla av att allt är OK men att det alltid saknas ngt.
Är jag här vill jag hellre vara där... Är jag där vill jag hellre vara här.
Nästan så jag oftast saknar ro i kroppen.
Vad gör man åt sådant?
Jag vet väl inte exakt vad det är jag vill ha? O ibland är det inte det man vill ha som man faktiskt behöver.
Vad behöver jag? Vart finner jag denna omtalade o efterlängtade ro?
Kommer den med tiden eller är det något jag måste söka efter på alldeles egen hand då ingen annan kan berätta för mig vad just jag behöver?
Jag vägrar tro att this is it. There has to be more.
Och jo jag vet ju att livet har mer att erbjuda, ngngång kanske man träffar ngn man faktiskt vill och klarar av att leva med...
Man kanske skaffar sig familj o diverse...
Men tills dess då? Inget garanterar att det är just de sakerna som kommer att ge mig ro heller.
Jag känner nästan alltid att jag bara väntar på att livet ska hoppa igång. Men det är ju nu det händer...
I guess.
För att utbildningen inte är färdig förens maj 2011, det är i augusti/september jag tänker starta med körkortet...
Och jag ska hänga med Pörnilicious o börja på Viktväktarna i september, o det ser jag väldigt mycket fram emot.
Nu behöver jag hjälp o guidning. Helt enkelt.
Men jag väntar ju på att få starta med mycket viktiga saker.
Starta med att jobba heltid a k a någongång ha fast jobb så man faktiskt får betald semester:)
Starta med att på allvar försöka och klara att gå ned i vikt.
Starta med att äntligen skaffa körkort.
Det är ju 3 jättestora grejjer, och otroligt viktiga för mig.
Och jag vill börja nu!
Och jag kan ju liksom knappt bosätta mig ngnstans som inte involverar en stad om jag nu saknar körkort och vill/behöver ta mig ngnstans.
Ja, jag vet inte helt enkelt.
Något saknas.
Jag vill ju inte heller springa för att hinna ifatt livet när det är det som sker just nu utan att jag fattar det.
Och imorgon skall det börja nattjobbas igen. Nu är jag inte ledig en vecka såhär på ett bra tag, men det gör inget.
Känns nog bättre att ha lite mer aktiviteter o få lite mer rutin på dagarna igen, trots att dygnsrytmen blir helt fucked.
Men hey, I can take it.
Kommentarer
Postat av: Linda K.E
Du har kommit längre i livet, än vad du kanske känner för. Och allting kommer nog kännas så mycket mer "friare" för dig när du nått dit du vill. Då tänker jag först och främst på körkortet. (Freedome!) Och ditt mål att gå med i Viktväktarna och klara det.
Du har ju din utbildning, och allt roliga i livet. Jag tycker du tar allt i "rätt ordning" och du är definitivt på rätt väg.
<3 Hoppas någongång snart att du känner dig mindre vilse.
Kärlek till dig från oss.
Trackback
