Och du förresten... Håll käften!
Oj vad jag skriver mycket här nu då...
Vet knappt om det är några som följer min lilla blogg som jag bara gnäller o babblar om samma shit hela tiden på, men det vore ju trevligt:) Ibland dimper det ju in ngn liten kommentar så ngn där ute finns det ju:p
Det tackar vi för:)
Jag känner mig lite positiv. Bara en aning. För tillfället.
Dagen startade med en alldeles för trött Anna... Trots sovmorgon. Och humöret blev inte direkt bättre efter att skolan startat, då vi började med drama-lektion. Blä. Absolut inte min favorit, av olika anledningar.
Men istället hade vi ngt litet krismöte, för att... Shit has happend osv.
O jag vet att det är superviktigt, jag lyssnar o är gärna med o diskuterar vad som är bäst för klassen. Hur vi håller en bra stämning o är respektfulla emot varandra, för sådant glöms mycket ofta bort av oss människor.
Men i ärlighetens namn så känner jag för tillfället att jag bara inte orkar.
Kanske för att jag knappt fattat vad det handlar om, förutom just stämningen o saker att ha i åtanke.
Jag orkar inte höra vissa saker om o om o om o om igen... I allmänhet.
Fast det är viktigt för oss alla o ännu viktigare för vissa.
Men ni vet hur det är... Ibland orkar man bara inte. Man har sådan lust att bara skrika "AAHH!" o fly sin väg. Lite så kändes det, men klart man inte kan säga något. För det var det där med just respekt för ja, andras tycke o tänk om att det kanske behövs.
Så istället sitter man tyst, agerar cool o försöker att inte säga för mycket. O då känns det mer o mer som om man har en liten tom påse inombords. En liten tom påse som sakta men säkert bara pumpas i mer o mer luft... Tills den tillslut blir så stor att det känns som att den skall spricka o ta med en själv i hela fallet.
Drygt. Jag vill, men jag ooooorkar tamejfan inte!
Så jag pendlar mellan likgiltighet inför en del, o att påsen pumpas upp.
Har väl egentligen med fler saker att göra också. Har varit så in i helskotta mycket tjat o gnäll angående valet. Och jag orkar fan inte höra folks jävla åsikter om allt.
Bara se hur förbannat smarta de helt plötsligt tror sig vara, gastar o gnisslar om vad som är bäst, o vad som absolut inte går för sig o blaha blaha! Klart att det kan vara intressant att höra folks åsikter, o alla har rätt att uttrycka vad man tycker, vill osv... Men det blev ju en jävla storm, o den har knappt lagt sig ännu.
Hela ens FB-startsida är ju som ett litet torg där olika partier har skickat in sina anhängare o de går runt, runt, runt med skyltar o bara gapar, skriker o härjar i allmänhet.
Och när det har varit så mycket den senaste veckan känner jag bara att jag skulle vilja att alla höll käften.
Men det är ju dessvärre inget som kommer slå in.
Hehe, otroligt söt bild. Totally exhausted.
Det positiva för idag är iaf att jag har insett att jag fått en bra handledare att köra med på körskolan. jag var osäker i fredags då jag hade min första körning där, hon verkade trött o allmänt off.
Men det är helt förståeligt, men trodde hon skulle vara så all the time. Men igår o idag har hon varit jättebra att köra med, o pratglad. I like it!
Jag knackar mig framåt iaf, 2 lektioner kvar tills jag skall övningsköra som en idiot privat, hej o hå!
Bokat in teorikursen också. Älskar när det kryper framåt, o man har ett mål.
Nu fattas det bara att jag skall gaska upp mig i resten av grejjset och orka.
Verkligen O-R-K-A!
Orka lyssna o försöka hålla lugnet inombords. Inte vara såhär extra lättretlig när det gäller att behöva lyssna på en massa shit. Over and over again. Så kommer det vara hela livet säkerligen... Men o andra sidan, alla har vi perioder då vi är mer eller mindre upplagda för saker. Jag skulle inte kalla det att jag har en svacka, jag håller igång för fullt just nu... Men jag är mycket "i mig själv" - just nu. Mycket som är på g o mycket jag måste tänka på o planera. Sådana perioder förekommer och det är helt OK.
Det är ju egentligen bara jag själv som blir lidande av att jag blir aggro, eftersom det är på insidan.
Jag ger mig själv dessutom en stoor, stor klapp på axeln för de absolut utsökta färsbiffarna jag lagade till för ett litet tag sedan.
Massa vitlök, massa kryddor och bara helt ljuvligt!:)
Hoppas, hoppas, hoppas att vågen visar lite viktminskning imorgon på mötet också. Tror jag haft bra veckor lite för länge nu, så jag känner mig icke hoppfull men... Hoppas ändå:)
Vet knappt om det är några som följer min lilla blogg som jag bara gnäller o babblar om samma shit hela tiden på, men det vore ju trevligt:) Ibland dimper det ju in ngn liten kommentar så ngn där ute finns det ju:p
Det tackar vi för:)
Jag känner mig lite positiv. Bara en aning. För tillfället.
Dagen startade med en alldeles för trött Anna... Trots sovmorgon. Och humöret blev inte direkt bättre efter att skolan startat, då vi började med drama-lektion. Blä. Absolut inte min favorit, av olika anledningar.
Men istället hade vi ngt litet krismöte, för att... Shit has happend osv.
O jag vet att det är superviktigt, jag lyssnar o är gärna med o diskuterar vad som är bäst för klassen. Hur vi håller en bra stämning o är respektfulla emot varandra, för sådant glöms mycket ofta bort av oss människor.
Men i ärlighetens namn så känner jag för tillfället att jag bara inte orkar.
Kanske för att jag knappt fattat vad det handlar om, förutom just stämningen o saker att ha i åtanke.
Jag orkar inte höra vissa saker om o om o om o om igen... I allmänhet.
Fast det är viktigt för oss alla o ännu viktigare för vissa.
Men ni vet hur det är... Ibland orkar man bara inte. Man har sådan lust att bara skrika "AAHH!" o fly sin väg. Lite så kändes det, men klart man inte kan säga något. För det var det där med just respekt för ja, andras tycke o tänk om att det kanske behövs.
Så istället sitter man tyst, agerar cool o försöker att inte säga för mycket. O då känns det mer o mer som om man har en liten tom påse inombords. En liten tom påse som sakta men säkert bara pumpas i mer o mer luft... Tills den tillslut blir så stor att det känns som att den skall spricka o ta med en själv i hela fallet.
Drygt. Jag vill, men jag ooooorkar tamejfan inte!
Så jag pendlar mellan likgiltighet inför en del, o att påsen pumpas upp.
Har väl egentligen med fler saker att göra också. Har varit så in i helskotta mycket tjat o gnäll angående valet. Och jag orkar fan inte höra folks jävla åsikter om allt.
Bara se hur förbannat smarta de helt plötsligt tror sig vara, gastar o gnisslar om vad som är bäst, o vad som absolut inte går för sig o blaha blaha! Klart att det kan vara intressant att höra folks åsikter, o alla har rätt att uttrycka vad man tycker, vill osv... Men det blev ju en jävla storm, o den har knappt lagt sig ännu.
Hela ens FB-startsida är ju som ett litet torg där olika partier har skickat in sina anhängare o de går runt, runt, runt med skyltar o bara gapar, skriker o härjar i allmänhet.
Och när det har varit så mycket den senaste veckan känner jag bara att jag skulle vilja att alla höll käften.
Men det är ju dessvärre inget som kommer slå in.
Hehe, otroligt söt bild. Totally exhausted.
Det positiva för idag är iaf att jag har insett att jag fått en bra handledare att köra med på körskolan. jag var osäker i fredags då jag hade min första körning där, hon verkade trött o allmänt off.
Men det är helt förståeligt, men trodde hon skulle vara så all the time. Men igår o idag har hon varit jättebra att köra med, o pratglad. I like it!
Jag knackar mig framåt iaf, 2 lektioner kvar tills jag skall övningsköra som en idiot privat, hej o hå!
Bokat in teorikursen också. Älskar när det kryper framåt, o man har ett mål.
Nu fattas det bara att jag skall gaska upp mig i resten av grejjset och orka.
Verkligen O-R-K-A!
Orka lyssna o försöka hålla lugnet inombords. Inte vara såhär extra lättretlig när det gäller att behöva lyssna på en massa shit. Over and over again. Så kommer det vara hela livet säkerligen... Men o andra sidan, alla har vi perioder då vi är mer eller mindre upplagda för saker. Jag skulle inte kalla det att jag har en svacka, jag håller igång för fullt just nu... Men jag är mycket "i mig själv" - just nu. Mycket som är på g o mycket jag måste tänka på o planera. Sådana perioder förekommer och det är helt OK.
Det är ju egentligen bara jag själv som blir lidande av att jag blir aggro, eftersom det är på insidan.
Jag ger mig själv dessutom en stoor, stor klapp på axeln för de absolut utsökta färsbiffarna jag lagade till för ett litet tag sedan.
Massa vitlök, massa kryddor och bara helt ljuvligt!:)
Hoppas, hoppas, hoppas att vågen visar lite viktminskning imorgon på mötet också. Tror jag haft bra veckor lite för länge nu, så jag känner mig icke hoppfull men... Hoppas ändå:)
Kommentarer
Trackback
