.Höstmys.
Nu känns det lite som att hösten är på ingång.
Delat med stunder då solen skiner , det är varmt och man kan fortfarande gå i linne ute...
Men ändå tycker jag hösten gör sig en aning påmind.
Måste säga att jag tycker om det.
Älskar verkligen sommaren, men är något ännu mysigare med hösten ändå, man sitter inne o dricker te medans löven blåser förbi utanför.
Fast den mysiga bilden funkar bara om man sitter i ett hus vid skogen och dricker te:p
Lägenhet i stan, njae, då funkar det att mysa inne med te på vintern men inte lika speciellt tyvärr.
Man ser ändå bara en jävla massa hur överallt. Men visst finns ju liiite löv/snö mellan husen, men... Det funkar inte lika bra dessvärre.
Något som är väldigt mysigt med stan trots allt, det är juletid. När alla affärer dekorer så där otroligt mysigt med julprylar, de sätter upp extra ljusgrejjs som hänger över vägarna.
Och det är verkligen jätteroligt att handla julklappar, dock är det ju aldrig lika roligt att betala för dem X(
Delat med stunder då solen skiner , det är varmt och man kan fortfarande gå i linne ute...
Men ändå tycker jag hösten gör sig en aning påmind.
Måste säga att jag tycker om det.
Älskar verkligen sommaren, men är något ännu mysigare med hösten ändå, man sitter inne o dricker te medans löven blåser förbi utanför.
Fast den mysiga bilden funkar bara om man sitter i ett hus vid skogen och dricker te:p
Lägenhet i stan, njae, då funkar det att mysa inne med te på vintern men inte lika speciellt tyvärr.
Man ser ändå bara en jävla massa hur överallt. Men visst finns ju liiite löv/snö mellan husen, men... Det funkar inte lika bra dessvärre.
Något som är väldigt mysigt med stan trots allt, det är juletid. När alla affärer dekorer så där otroligt mysigt med julprylar, de sätter upp extra ljusgrejjs som hänger över vägarna.
Och det är verkligen jätteroligt att handla julklappar, dock är det ju aldrig lika roligt att betala för dem X(
Impuls skickat efter kläder, känns som att jag gör det vaaarje höst. Haha.
Lite som att ömsa skinn, kanske. Tjocka, mysiga tröjor blir jag helt besatt utav när hösten börjar närma sig.
Dock beställde jag inte mycket tjocka tröjor? Hösten är väl min ursäkt.
Längtar efter att få komma hem. Don't get me wrong, jag är hemma.
Mitt hem är med Mukke i Örebro, men ändå...
Hem till gården och gå ut i skogen och rota efter svamp med syrran.
Doften av den orörda naturen, där man kan gå utan 19 joggare som springer förbi en var minut:]
Men ska bege mig hemåt relativt snart, och vara där i några dagar. Behöver pausen.
Behöver kunna andas igen.
I övrigt sitter jag mest här.
Väntar på att börja jobba vid 15.oo och jobba 3½ ynka timmar, men vafan bättre än inget, I guess.
Vill att det ska bli helg, inte för att jag är hundra på vad som sker då.
Gå ut med gamla klasskompisar på fredag eventuellt?
Dock inte allt för sugen på att festa till det, dels för hur förra helgfestandet slutade.
Och dels för att jag aldrig varit så bakis som jag var i söndags, blä.
Inte direkt kul att gå ut på krogen längre anyway. Träffa folk som inte direkt är sociala, betala massa pengar för allting.
Och dessutom bli fyllehungrig och ha nära till alla ställen så man sååklart går hem med en påse full av mumsiga kalorier. I know it, för det blir alltid så.
Vi får se. Kan ju vara med en stund. Alltid trevligt att umgås med vänner anyway.
Resten av helgen får vi se. Öltält i broa på lördag men njae, vet vad det är för slags folk där nu för tiden. Vore endast för att umgås med syrran. Angie osv, men det kan jag ju göra annars.
Nästa vecka helt ledig vad jag vet hittills. Skönt men ändå trist, man blir inte rik av att vara ledig har jag förstått:)
------
Och så kommer vi till det som har gnagt i mina tankar long enough.
Den närmsta framtiden. Hur jag ska välja.
Har ju kommt in på Omvårdnadslinje, dvs jag blir undersköterska.
Lite image-sänkande om jag får erkänna det själv, hah.
Har ju alltid sett mig mer som en pojkflicka. Så att jobba som svetsare som jag nyss gjort, o lager som jag nu gör, har passat ganska bra. Och sedan vad, undersköterska? Som alla blir?
Dock tror jag inte att jag kommer finna bättre socialt arbete än det, och jag är ju otroligt social av mig. På det sättet så tror jag det skulle passa som handen i handsken.
Lönesänket har jag redan blivit tillfreds med. Man är inte lika bra betald inom vården som industrin, men det är smällar man får ta.
Dock är det en del jag talat med som tröttnat på yrket, det känns inte så tröstande, iofs har dem väl jobbat med det i x antal år nu. Och man tröttnar väl ändå på de allra flesta jobb så småning om?
Men man får ju garanterat jobb inom vården, det är väl det största pluset.
Lager... Verkar svårare. Visst lite timanställning, men det ger ju inte direkt en bra lön.
Jag har truckkort och jag har sökt miljoner av lagerjobb, men man duger typ aldrig. Inte utan 37 års erfarenhet o utbildning. Helt stört är vad det är. Man kan ju komma in genom kontakter såklart också, men jag har inga sådana. Och tycker inte att man skall behöva det heller för att ta sig någonstans.
Men tydligen....
Är så trött på att göra allt jag kan och veeerkligen försöka, när det inte leder en någonstans alls.
Du har bara lagt ut en helvetes massa energi på.. Ingenting.
Varför inte bara satsa på det säkra kortet och hoppas på att man trivs inom det.
Lite säkerhet, lite trygghet. Kan inte vara så dåligt.
Tror fan att det är precis vad jag behöver just nu. Lite trygghet inför framtiden.
Jag är tyvärr en sådan människa, som har sådan beslutsångest inför väldigt mycket.
Jag har ingen aning om vad drömyrket är, vad jag vill pyssla med.
Jag vet en hel del jag inte vill pyssla med. Det är bra, men jag vet knappt vad jag vill göra.
Och jag är såå förbannat less på att sitta och försöka komma på det.
Lika bra att sluta leta efter svaret och låta det komma till mig, antar jag.
Svårt att bara släppa taget men ibland är det precis vad som behövs.
Så jag ska försöka att bara vara och göra mitt bästa av nuet så kanske framtiden löser sig till det bästa.
Kan man göra så mycket annat egentligen?
Var ditt bästa jag och gör det bästa av din nuvarande situation så kommer allting annat att lösa sig.
Lite för positivt tänkande för mig, men jag behöver nog arbeta på det där och försöka.
Denna höst får väl "ömsandet av skinn" förhoppningsvis en annan innebörd förutom ändrandet av kläder.
Det är dags att försöka låta min dåliga självkänsla, mina allt för negativa tankar och allt därtill följa löven och blåsa iväg.
Ge mig själv en ärlig chans att...
Blomma ut.
Kommentarer
Trackback
