.
Höll på att kissa på mig för en stund sedan.
Lukas hoppade upp på hatthyllan så det dånade om det.
Trodde seriöst att ngn försökte o lyckades ta sig in genom min låsta ytterdörr. Hjärtattack deluxe. Men tur det inte var så.
Har precis läst klart Nikki Sixx's bok "The Heroin Diaries - spillror ur ett rockstjärneliv.
Mycket intressant att läsa om. Helt sjukt allt han har att berätta om.
Trevligt att läsa hur allt löst sig, o hur han nu lever sitt liv.
(Frågan är om man ska försöka åka upp o se dem/honom ytterligare en gång, fast i Borlänge denna gång. Hm.)
"Men vid denna tidpunkt i mitt liv var jag så lycklig när jag vaknade varje morgon att jag pissade smileygubbar"
-
Hah, vore inga fel o få känna så.
Känner att jag är påväg in i en tråkig period nu. Med allt runt omkring som inte direkt går som jag önskar att det skulle.
Fast efter att ha läst denna bok känns det inte helt rätt att klaga faktiskt, hah... Hm.
Men o andra sidan så ska man väl inte behöva ha varit världens jäkla drogmissbrukare för o få chansen att vräka ur sig sin klagan om saker o ting som inte riktigt funkar eller går som man vill.
Bara det inte går till överdrift o tja, det kanske det har:]
Men efter just boken får jag iaf lite hopp.
Jag är ung. Har förhoppningsvis hela livet framför mig. Something good will come my way, if I just let it.
Och ger det lite tid, möjligen.
Typ.
:)
Borde nog lägg mig o sova nu. Det känns som att det typ det jag vill göra jämt. Eller det som finns o göra.
Ska ta mig ut o gå imorgon"bitti"... Måste ta tag i kroppen jag "fixar" genom att sitta hemma o ha bajstråkigt.
:(
Lukas hoppade upp på hatthyllan så det dånade om det.
Trodde seriöst att ngn försökte o lyckades ta sig in genom min låsta ytterdörr. Hjärtattack deluxe. Men tur det inte var så.
Har precis läst klart Nikki Sixx's bok "The Heroin Diaries - spillror ur ett rockstjärneliv.
Mycket intressant att läsa om. Helt sjukt allt han har att berätta om.
Trevligt att läsa hur allt löst sig, o hur han nu lever sitt liv.
(Frågan är om man ska försöka åka upp o se dem/honom ytterligare en gång, fast i Borlänge denna gång. Hm.)
"Men vid denna tidpunkt i mitt liv var jag så lycklig när jag vaknade varje morgon att jag pissade smileygubbar"
-
Hah, vore inga fel o få känna så.
Känner att jag är påväg in i en tråkig period nu. Med allt runt omkring som inte direkt går som jag önskar att det skulle.
Fast efter att ha läst denna bok känns det inte helt rätt att klaga faktiskt, hah... Hm.
Men o andra sidan så ska man väl inte behöva ha varit världens jäkla drogmissbrukare för o få chansen att vräka ur sig sin klagan om saker o ting som inte riktigt funkar eller går som man vill.
Bara det inte går till överdrift o tja, det kanske det har:]
Men efter just boken får jag iaf lite hopp.
Jag är ung. Har förhoppningsvis hela livet framför mig. Something good will come my way, if I just let it.
Och ger det lite tid, möjligen.
Typ.
:)
Borde nog lägg mig o sova nu. Det känns som att det typ det jag vill göra jämt. Eller det som finns o göra.
Ska ta mig ut o gå imorgon"bitti"... Måste ta tag i kroppen jag "fixar" genom att sitta hemma o ha bajstråkigt.
:(
Längtan? Ångest?
Vet inte om det är försenad bakfylle-ångest som dykt upp nu eller något helt annat... Trots att....
Helgen har varit kanon!
En aningens skum fredag, hm. Haha, men det går vi inte in mer på, bara... Skumt, men lika så bra det typ:p
Började iaf med förfest med härliga damer! Mycket, mycket trevligt.
(Liiite bilder som blev tagna på förfesten, fanns fler damer man alla fick tydligen inte vara med:/)
Sedan bar det av till Mitt andra hem och trevligt där med minsann!
Lördagen innebar ännu mer festande, motvilligt till en början, men blev kanon det med till slut.
(Hah!)
Mitt andra hem, återigen... För att avslutas på mc-klubb och sedan hamnade vi 5 pers runt 5 snåret hos mig för o sova ruset av oss, hah.
Men väldigt, väldigt trevligt!
(Glada o fulla ligan påväg från mc-klubben för o däcka av hemma hos mig, iaf 3 av dem:)
Tack för en trevlig o glad helg alla involverade!
När fyllekäkandet var överstökat o de flesta gäster begett sig hemåt beslöt jag mig för o sticka med syrrans kille Krille hemåt mot F-bro.
Så sovit där från igår till idag, mycket trevligt att få umgås lite med päronen också.
Även fast det känns en aning öde att vara där ute i skogen med bl a väääldigt begränsad mottagning på telen....
Så kände jag mig mest sorgsen när jag åkte hem...
Känns rätt ensamt här i Örebro. Har väl känt så ett bra tag men inte tänkt så mycket på det då jag haft massa saker för mig... Men nu känner jag det.
Även fast jag fikat massvis med vänner o det är alltid lika trevligt, o jag blir alltid lika glad utav det:]
Tack för att ni finns hörrni!<3
Men känner mig ändå rätt ensam, känns mest som att jag ser fram emot helgerna. Inte bara för att det är helg o de flesta är lediga, men för att ja.. Då kan man umgås på riktigt.
(På fikan gör man såklart också det! Ger väl nästan mer då man verkligen kan o får snacka massor...)
Men det är mest på helgerna man slappnar av o intar 99 av 100 ggr alkohol också:]
Känns inte så roligt att mest vandra i en tristess-dimma under hela vardagarna för att bara invänta helgen.
Gotta be something more.
Är det upp till mig att söka, söka, söka för att tillslut finna det? Kommer det finna mig?
Är hela "rastlösa-jag-grejjen" för att jag är ung? För slö för o söka Örebro runt efter ngt att göra jämt, jämt, jämt?
För att jag är "singel o ensam"?
För att jag föredrar att göra annat än att pyssla i hemmet all the fucking time?
För att jag inte är intresserad av att spela fotboll, träna, rida eller skaffa hund o vara ute med jämt?
Jag börjar bara känna mig trött. Trött på väldigt mycket.
Saknar fan mor, far o skogen redan. Kom hem för typ 4 h sen.
Och visst jag saknar dem väl alltid lite som man brukar kunna göra osv osv, men är inte särdeles ofta o hälsar på...
Men nu känns det bara trist o sitta här o häcka helt ensam. Visst kissekatterna finns ju alltid men dem föredrar o riva ner blommor, rota i sopor o slåss med varandra ganska ofta:}
Ja jag vet fan inte vad mer jag kan säga om saken.
Men ensamhet suger när den känns såhär.
Ibland är den underbar. Men just nu kan den dra åt fanders:(
Känner kanske inte direkt för att umgås heller, inte för o vara ensam, o inte för att sova... Then what?
Missade dessutom chansen att åka med Johan o Linda o storhandla som Linda så snällt erbjöd mig... Men iom att jag kom hem på kvällningen från F-bro:/
Fick handla på snordyra Ica här bredvid, jippie... Men shit the same liksom...
Känns bara som att det nog inte är min tur att ha lyckan leéndes mot mig just precis nu.
Snart har jag ingen direkt anledning att bo kvar här, bara dyrt att bo i Örebro.
Men o andra sidan vart skulle jag annars bo? Utan körkort vill man inte direkt sätta sig ute på vischan igen.
Så... Jag vet faktiskt inte... Har väl bara en längtan efter något.
Något jag inte har en jäkla aning om vad det är.
Får se om det bara är ikväll jag känner såhär... Försenad bakfylle ångest eller vad det nu kan vara.
Vill iaf passa på att tacka päronen, inte för att dem läser min blogg men ändock:}
Tack för alla grejjer ni lassar på mig trots att ni inte behöver,
Tack för att jag alltid är välkommen.
Tack för att ni blir så glada av att ha mig hemma.
Tack för att ni alltid stödjer mig o inte blir besvikna på mig för allt jag misslyckas med.
Tack för att ni är ni.
(Mina bönder till föräldrar:)
<3
Jaha. Dags att lägga sig o titta på en serie o... Längta till helgen I guess?
Hm.
Helgen har varit kanon!
En aningens skum fredag, hm. Haha, men det går vi inte in mer på, bara... Skumt, men lika så bra det typ:p
Började iaf med förfest med härliga damer! Mycket, mycket trevligt.
(Liiite bilder som blev tagna på förfesten, fanns fler damer man alla fick tydligen inte vara med:/)
Sedan bar det av till Mitt andra hem och trevligt där med minsann!
Lördagen innebar ännu mer festande, motvilligt till en början, men blev kanon det med till slut.
(Hah!)
Mitt andra hem, återigen... För att avslutas på mc-klubb och sedan hamnade vi 5 pers runt 5 snåret hos mig för o sova ruset av oss, hah.
Men väldigt, väldigt trevligt!
(Glada o fulla ligan påväg från mc-klubben för o däcka av hemma hos mig, iaf 3 av dem:)
Tack för en trevlig o glad helg alla involverade!
När fyllekäkandet var överstökat o de flesta gäster begett sig hemåt beslöt jag mig för o sticka med syrrans kille Krille hemåt mot F-bro.
Så sovit där från igår till idag, mycket trevligt att få umgås lite med päronen också.
Även fast det känns en aning öde att vara där ute i skogen med bl a väääldigt begränsad mottagning på telen....
Så kände jag mig mest sorgsen när jag åkte hem...
Känns rätt ensamt här i Örebro. Har väl känt så ett bra tag men inte tänkt så mycket på det då jag haft massa saker för mig... Men nu känner jag det.
Även fast jag fikat massvis med vänner o det är alltid lika trevligt, o jag blir alltid lika glad utav det:]
Tack för att ni finns hörrni!<3
Men känner mig ändå rätt ensam, känns mest som att jag ser fram emot helgerna. Inte bara för att det är helg o de flesta är lediga, men för att ja.. Då kan man umgås på riktigt.
(På fikan gör man såklart också det! Ger väl nästan mer då man verkligen kan o får snacka massor...)
Men det är mest på helgerna man slappnar av o intar 99 av 100 ggr alkohol också:]
Känns inte så roligt att mest vandra i en tristess-dimma under hela vardagarna för att bara invänta helgen.
Gotta be something more.
Är det upp till mig att söka, söka, söka för att tillslut finna det? Kommer det finna mig?
Är hela "rastlösa-jag-grejjen" för att jag är ung? För slö för o söka Örebro runt efter ngt att göra jämt, jämt, jämt?
För att jag är "singel o ensam"?
För att jag föredrar att göra annat än att pyssla i hemmet all the fucking time?
För att jag inte är intresserad av att spela fotboll, träna, rida eller skaffa hund o vara ute med jämt?
Jag börjar bara känna mig trött. Trött på väldigt mycket.
Saknar fan mor, far o skogen redan. Kom hem för typ 4 h sen.
Och visst jag saknar dem väl alltid lite som man brukar kunna göra osv osv, men är inte särdeles ofta o hälsar på...
Men nu känns det bara trist o sitta här o häcka helt ensam. Visst kissekatterna finns ju alltid men dem föredrar o riva ner blommor, rota i sopor o slåss med varandra ganska ofta:}
Ja jag vet fan inte vad mer jag kan säga om saken.
Men ensamhet suger när den känns såhär.
Ibland är den underbar. Men just nu kan den dra åt fanders:(
Känner kanske inte direkt för att umgås heller, inte för o vara ensam, o inte för att sova... Then what?
Missade dessutom chansen att åka med Johan o Linda o storhandla som Linda så snällt erbjöd mig... Men iom att jag kom hem på kvällningen från F-bro:/
Fick handla på snordyra Ica här bredvid, jippie... Men shit the same liksom...
Känns bara som att det nog inte är min tur att ha lyckan leéndes mot mig just precis nu.
Snart har jag ingen direkt anledning att bo kvar här, bara dyrt att bo i Örebro.
Men o andra sidan vart skulle jag annars bo? Utan körkort vill man inte direkt sätta sig ute på vischan igen.
Så... Jag vet faktiskt inte... Har väl bara en längtan efter något.
Något jag inte har en jäkla aning om vad det är.
Får se om det bara är ikväll jag känner såhär... Försenad bakfylle ångest eller vad det nu kan vara.
Vill iaf passa på att tacka päronen, inte för att dem läser min blogg men ändock:}
Tack för alla grejjer ni lassar på mig trots att ni inte behöver,
Tack för att jag alltid är välkommen.
Tack för att ni blir så glada av att ha mig hemma.
Tack för att ni alltid stödjer mig o inte blir besvikna på mig för allt jag misslyckas med.
Tack för att ni är ni.
(Mina bönder till föräldrar:)
<3
Jaha. Dags att lägga sig o titta på en serie o... Längta till helgen I guess?
Hm.
Bjud på fika o en cykel, tack!
Dags för en jävla söndag igen då.
Fast känns rätt okej.
Borde vara mega-bakis men känner ingenting. Vaknade på tok för tidigt för en sådanhär dag men känns bara skönt.
Har redan varit ute o vandrat lite... Köpte isglass som jag tog med hem o smaskade i mig i sängen framför serier, underbart!
Extra skönt känns det att bara ligga o dega när jag faktiskt tog tag i städningen o den där jävla 7-meter höga disken igår:}
Kan bero på att jag hade över lite folk igår så var väl så "illa tvungen", hah. Likaså bra det!
Hade väl tänkt fortsätta ligga o glo på serier. Är sugen på fika idag... Men tror nog inte det finns allt för många som har tid, ork eller lust. Trist men men:}
Och jag som inte har någon cykel längre har blivit en aning slö av mig då jag får gå tamejfan överallt o det börjar bli drygt. Långtråkigt.
Funderar på hur kvällen skall läggas upp. Jaaaaaa, jag har en bingolott här hemma. Så satans tragiskt, haha.
Men mor o far bjöd mig på en lott förra helgen då jag ändå satt i F-bro o dem skulle spela. Och då vann jag en ny lott, kan ju inte bara strunta i det, tänk om jag nu vinner en bil eller 2 miljoner?:o
Haha, men säkert:p
Man behöver faktiskt inte ens spela man kan kolla vinsterna på nätet sen sådeså!
Fast vet inte varför jag sitter o tjafsar om det då folk antagligen inte har tid med mig idag ändå.... Så vad ska jag göra om jag inte spelar?:}
Funderar på att köpa en massa onyttig skit också.
Förutom den numera obligatoriska jobbångesten som tamejfan alltid börjar krypa på en på söndagar... Så känner jag mig faktiskt ganska... Avslappnad.
Är ju ändå en söndag, då kan man ju inte direkt ta tag i saker då knappt något har öppet osv osv....
Bara det att jag vet att jag kommer bli som en apa i bur ikväll om jag inte gör något på hela dagen, men man får väl lära sig hantera sina ADHD-ryck:p
Jag tror att jag gjorde rätt.
Min känsla i kroppen talar om att det var... Bra gjort.
Tråkigt att det blev lite fel. Men det går över.
Dagens plus:
*Isglass
*Nystädat, nybäddat
*Skönt väder
*Kaviarmackor o kaffe!
Dagens minus:
* Min syster som är dålig på att svara.
*Att ngn kanske är ledsen pga mig.
* Inga fika-kompisar.
*Inga nya serier.
Fast känns rätt okej.
Borde vara mega-bakis men känner ingenting. Vaknade på tok för tidigt för en sådanhär dag men känns bara skönt.
Har redan varit ute o vandrat lite... Köpte isglass som jag tog med hem o smaskade i mig i sängen framför serier, underbart!
Extra skönt känns det att bara ligga o dega när jag faktiskt tog tag i städningen o den där jävla 7-meter höga disken igår:}
Kan bero på att jag hade över lite folk igår så var väl så "illa tvungen", hah. Likaså bra det!
Hade väl tänkt fortsätta ligga o glo på serier. Är sugen på fika idag... Men tror nog inte det finns allt för många som har tid, ork eller lust. Trist men men:}
Och jag som inte har någon cykel längre har blivit en aning slö av mig då jag får gå tamejfan överallt o det börjar bli drygt. Långtråkigt.
Funderar på hur kvällen skall läggas upp. Jaaaaaa, jag har en bingolott här hemma. Så satans tragiskt, haha.
Men mor o far bjöd mig på en lott förra helgen då jag ändå satt i F-bro o dem skulle spela. Och då vann jag en ny lott, kan ju inte bara strunta i det, tänk om jag nu vinner en bil eller 2 miljoner?:o
Haha, men säkert:p
Man behöver faktiskt inte ens spela man kan kolla vinsterna på nätet sen sådeså!
Fast vet inte varför jag sitter o tjafsar om det då folk antagligen inte har tid med mig idag ändå.... Så vad ska jag göra om jag inte spelar?:}
Funderar på att köpa en massa onyttig skit också.
Förutom den numera obligatoriska jobbångesten som tamejfan alltid börjar krypa på en på söndagar... Så känner jag mig faktiskt ganska... Avslappnad.
Är ju ändå en söndag, då kan man ju inte direkt ta tag i saker då knappt något har öppet osv osv....
Bara det att jag vet att jag kommer bli som en apa i bur ikväll om jag inte gör något på hela dagen, men man får väl lära sig hantera sina ADHD-ryck:p
Jag tror att jag gjorde rätt.
Min känsla i kroppen talar om att det var... Bra gjort.
Tråkigt att det blev lite fel. Men det går över.
Dagens plus:
*Isglass
*Nystädat, nybäddat
*Skönt väder
*Kaviarmackor o kaffe!
Dagens minus:
* Min syster som är dålig på att svara.
*Att ngn kanske är ledsen pga mig.
* Inga fika-kompisar.
*Inga nya serier.
Kvackelikvack.
Hysteriskt.
För det första...
Är det bara jag som fått cp-ryck o måste bråka med mig själv så mycket som möjligt när jag är inne på bilddagboken...
Bråka med mig själv på det viset att jag ständigt ska föra muspekaren över Nivea reklamen på höger sida så man hör de två damernas jäkla skratt hela tiden?
Jag hatar ljud-reklamer!
Har folk störningar som jag så kan man inte låta bli att reta gallfeber på sig själv... Haha.
Har ont i mina stackars fötter efter jobbet. Men det har jag jämt efter jobbet, skorna tar kål på mina fossingar:(
Har iaf sagt till om nya nu. Hoppas dem fixar.
Jag blir seriös knäpp.
Ena stunden tänker jag... Sluta fåna dig. Släng inte bort det. Vad tänker du med?
I andra stunden vet jag inte alls längre. Då känns det som att jag verkligen borde.
Skitdrygt.
O att jag aldrig kommer till skott heller. För jag vet verkligen inte. Även om det lutar mer åt ena hållet än andra oftast.
Någon mer än jag som är medveten om att jag är suverän på att ha beslutsångest? Hah.
Och jag vet, det låter som att jag har problem med vad jag ska beställa för pizza... O riktigt så är det inte i denna situation.
I wish.
Stundtals... Vill jag bara slita mig fri.
Fri från alla koppel.
Även om det egentligen inte är koppel något av det, allt är upp till mig. Jag som gjort saker o ting till koppel.
Känns bara som att jag är en aning "för vuxen" för att bara släppa allt o sticka dit vinden för mig.
Men visst låter det som en underbar tanke?:D
Jag varken vill eller "kan" släppa allt o bara börja från scratch trots att ideén slagit mig många gånger.
Men har nog kommit för långt för att slå slag i saken. Trots att jag inte kommit dit jag vill ännu, fast....
......Man kommer aldrig fram om man inte påbörjar resan.... Plus att jag har (förhoppningsvis) mer än halva livet framför mig...
Vad fan skulle jag sysselsätta mig med resterande delen om jag redan nu skulle ha nått mitt mål?
Min slutliga destination.
Jag har många vägar, stigar o fan vet allt att testa ännu.
Men ska inte påstå att jag bara ser fram emot allt med spänning. Känns rätt..... Jävligt ibland att veta att man satsar helhjärtat på något som sedan inte alls visar sig vara rätt.
Aaaabsolut, erfarenheter o upplevelser... Inga fel. Dem ska man tacka för... Även om dem inte alltid är så roliga dessvärre....
Men ibland känns det bara tröttsamt att inse att... Man är på helt fel stig... IGEN.
Men som sagt... Vad väntar man sig när man just förhoppningsvis har mer än halva livet kvar på sig att göra en sjuhelvetes massa fel kliv? Haha.
Svårt som fan o veta vad som är "rätt" också.
Rätt för en själv.
Allt är ju inte som i film, allt känns inte alltid likadant... Allting visar sig inte alltid på samma vis...
Hur ska man då veta?
De där erfarenheterna man har är som bortblåsta då detta kanske är samma situation fast i ett helt annan skepnad...
Då är man ju lika lost som från början.
För att sedan träffa på nästa situation/händelse i ytterligare en ny skepnad!
Herrejesus alltså.
Förvirrningen är totalt.
TOTAL.
Just nu i detta.... Låt oss kalla det "läge"... Känns det som att jag gör de allra flesta misstag o fel man kan göra.
Eller njae, kanske lite överdramatiskt o säga så... Men väldigt många av dem.
För jag vet verkligen inte.
Så istället för att ta tag i saker så...... Så hittar jag på andra saker o låtsas inte om "problemen" eller bara "råååååkar" vimsa bort det i skallen så att jag slipper tänka på det.
Mooooget värre, Anna.
Men what to do?
Jag har redan testa på att känna efter för att inte tala om att tänka efter. Fundera.
O jag kan säga så mycket som att... It doesn't work.
Visst man ska kanske inte använda hjärnan lika mycket som man borde gå på magkänsla o hjärtat kanske.....
Men jag är nog inge bra på att använda mitt hjärta.... Jag kör på hjärnan.
Fast haha, det funkar ju uppenbarligen inte bättre det så jag är totally fucked so to speak:p
Tror dock inte att jag har tillräckligt mycket ro i kroppen för att fortsätta såhär.
Vilket känns skit. Om 1 år kanske? 5år? 10år? Varför nu?
Hade jag bara haft rätt sorts ro i kroppen så...
Hade det varit perfekt.
Tror jag.
Och som jag skrev tidigare så har det dykt upp igen.
Nu undrar jag vad jag sitter o skriver egentligen.
Varför har just jag fått en fungerande hjärna egentligen? Jag kan ju uppenbarligen inte använda den på ett vettigt sätt iaf... Eller så är det hjärtat som inte fungerar:(
Vet bara att jag inte beter mig som jag "borde".
( Hatar fan ordet borde, vem vet hur det ska vara eller borde vara? Inte jag så varför låtsas jag som det? För att jag räknar med att mina ERFARENHETER visar mig rätt o vi har redan gått igenom att dem kanske inte aaaalls stämmer. Gaah!)
Jag beter mig iaf inte som jag trodde jag skulle göra. Och då negativt menat... Vilket inte bådar gott.
Skit, skit, skit.
Hopplösa jag.
Är bara såå trött på att bara blunda o köra på det håll mina numer kvaddade fötter bär mig. Endast för att jag inte kan tänka eller känna klart.
Min syster sa nyss något i stil med att:
-" Man kan faktiskt tänka för mycket också."
Och jag tror att det är precis vad jag gör. O det kommer inte som någon chock då jag alltid överanalyserar o tänker alldeles för mycket på allt.
Vissa enkla saker o händelser är inte ens värda att ha kvar i skallen 3 sekunder efter dem inträffat, men jag har kvar dem i säkert minst 3 h istället.
Hur kommer det sig?
Hur kan så många människor släppa saker så lätt, vara så avkopplade o bara kunnat njuta... Medans andra bara ältar, stressar o slappnar knappt av i 10 minuter?
Handlar förstås om tankesätt o inställningar...(Preeecis som allting annat har jag förstått).
Men inte så jädrans lätt att bara ställa om huvudet... Och jag vet inte riktigt om jag är redo att börja skriva glada, positiva meningar i stil med :
"Du är en vacker, underbar o älskvärd kvinna!"
-----
"Denna dag kommer bli toppen, du är värd respekt o kärlek!"
Eller varför inte:
"Godmorgon, ännu en underbar dag, gör det bästa av den! Fånga dagen!"
Och allra helst skall du skriva detta med läppstift på badrumsspegeln så att du med all säkerhet ser det och har tid att ta in det medans du borstar tänderna just "denna underbara morgon".
Haha. Ojojoj.
Ännu mer irriterande just nu är att jag inte fått något sms angående jobb imorgon... Det är kanoooon!
Men känner på mig att dem ringer in mig tidigt som fan istället... Och jag som säkert kommer vara rebellisk o vara upp på tok försent ikväll....
Men men, är huvudet dumt får kroppen lida...
Ett uttryck som stämmer mer än väl har jag märkt, allt för många gånger:}
Och till min söta underbara Josefin som förövrigt nyss fyllde hela 9 år, helt otroligt.
Älskar dig av hela mitt hjärta.
Grattis i efterskott!
"Once I was torn, I was lost
I felt weak until I found you
You hit me with the spark
Of the light in your eyes
Keep me cool and I feel brand new
Like a breath of fresh air
Like a natural high
I lose sense of time
Wherever you go I will follow
I just wanna be where you are
Like a shooting star
You shine brightest of them all
Wherever you go I will follow
And it doesn't matter how far
Like a shooting star
You shine brightest of them all."
<3
Älskar dig med lille Jooniiiis. O systeryster såklart. O resten av familjen. Ni är guld värda! De allra bästa.
Tack för att ni ständigt finns där för mig.
<3<3<3
Skööönt.
Kan vara bra med lite moves-tips inför påsken o allt:}
Jaha, ja. Om inget olyckligt inträffar är man alltså långledig fr o m ikväll. Skööööööööönt!
Betalt för o vara ledig, inga fel!
Fick deklarationspapprena idag o jag får t o m lite tillbaka, inte så mycket som de flesta kanske men det är kanon ändå!
Ska bara se till så man får dem i juni, kan vara gött sådär efter Srf som drar en hel del av de få slantarna man har.
Jag blev så chockad över att dels bli ledig fr o m ikväll plus att vi slutade tidigare så jag vet inte ens vad jag ska göra nu?:}
Duscha kanske? Eller så skiter jag i det just nu o tar det imorgon samtidigt som jag pysslar med annat i hemmet.
Får se till att ta en lång promenad imorgon i spåret tror jag bestämt! Så underbart väder ute, plus att mitt psyke tillåter mig nog inte till att sitta inne i lägenheten o häcka hela dagen lång.
Eller ja, hade det varit vinter så möjligen:p
Det ultimata hade varit om man haft pengar nu också, då hade man kunnat gjort roliga saker men men... Får nöja sig med de enkla o kostnadsfria alternativen I guess och just nu känns det som att... Det gör ingenting:}
Är ändå så grymt jävla fucked när det gäller det ekonomiska denna månad, hah. Väärdeelööst.
Blir till o dra mot Fellingsbro någon dag närmare helgen iaf.
Ska inviga grillsäsongen hade jag tänkt.
Och invigningen innebär att nu smäller det, bara början på tändvätskedoft o grillrök detta år.
Lilla älskade Josefin blir hela 9 år nästa tisdag också, för fasiken vad tiden tickar på.
Synd bara att man inte är ledig längre då så man kan stanna o fira henne men det får göras före:]
Ska jag äntligen få bege mig ut i skogen. Den riktiga skogen!
<3
Träffa brorsan, syrran o alla. Underbart.
Fan vad ointressanta saker det känns som jag skriver nu för tiden. En jävla massa upprepningar om allt:o
Men jag skriver ju det som finns i min lilla hjärna. Eller ja, nästan... Hade nog blivit intressantare om man "kunnat" skirva exakt vad man ville o hur man ville.
O visst kan man kanske försöka sig på det men jag väljer att inte göra det.
Har varit med om alldeles för mycket dramatik angående det mesta förr, haha.
Jag är för gammal för det nu;p
Just ja, talade med Åsa idag också... Damen som flyttade till Sthlm för typ... Hundra år sedan:p
O jag har fortfarande inte varit o hälsat på, riktigt dåligt av mig. Men har bestämt mig för att åtminstone försöka ta det någongång efter nästa löning. Så hinner man umgås lite o så kan hon visa mig något rockigt o roligt uteställe minsann. Örebro är... All the same, all the time typ. Inga fel när det alltid finns polare där men någongång lär man ju hitta på något annat. Jag är så satans dålig på det men lär försöka iaf:}
Men till helgen kanske man ska köra på... Satin på fredag?
Ingen aning faktiskt, jag har ingenting planerat alls känns det som. Jätteskönt det med, men aja, märks väl vad folk har för sig o om man hakar på eller nåt:)
Och nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Kände mig helt plötsligt skittråkig:s
Men skit i det,
A Thousand Miles.
Äntligen!
Äntligen kan jag känna "det där" igen.
Är såå glad att våren verkar vara på ingång på allvar denna gång.
Det spritter i min arma kropp.
Igår satt man o åt glass i parken när solen sken som bara den.
Idag var jag promenad sällskap till stationen... Gråmulet o trist ute men vem fan bryr sig när man märker att det är skönt i luften o sommaren fan inte är ljusår borta!
Jag sitter o tvångs lyssnar på rock o bara längtar till Sweden rock så in i helvete!
Jag ska inte skjuta under stolen med att jag seriöst funderat på att sälja biljetten o hitta på något "mer vuxet" för cashen.
Och nej, jag vet, jag vet... Inget barnsligt med att åka o supa ner sig i typ en vecka i sträck o bara vara full, dum o ha jävligt roligt med likasinnade, haha!;)
Men ärligt talat så spelar det ju ingen roll. Vuxet eller ej...
Jag vet att jag brinner för skiten o har det så jävla roligt där nede, även om man nästintill varje år mår psykiskt dåligt för att man tvingas sova i tält. Frysa som aset när man lägger sig o svettas som en gnu när man vaknar, o man dricker o mår dåligt men.... Jävlar vad roligt det är.
Sitta med alla vänner o må dåligt, finns det ett bättre sätt att må skit på?:}
(Men nej jag kan inte garantera att jag inte kommer få något liknande ryck igen men jag ska göra mitt absolut bästa för att förhindra det:)
Har bara inte känt någon direkt lust till något.
Gjorde mig knappt något att missa kryssningen i torsdags kändes det som. O det är ändå inte så likt mig.
Men äntligen, som jag redan nämnt, så kan jag känna "det där" igen.
Jag längtar. Och det känns guld.
Har inte direkt känt mig glad för saker o ting då jag mest går runt o oroar mig o funderar på saker.
Och det är något jag garanterat kommer fortsätta med, jag är nog en sådan person... Jag mår väl inte bra om jag inte har något att oroa mig för.
Fast samtidigt är det jävligt utmattande.
Någongång är det min tur.
Min tur att slappna av o inte bry mig. Men det tar vi när det kommer.
Tycker hela tiden det bara dyker upp "måsten" o saker man ska göra, borde fixa... Osv osv..
Välommen till vuxen livet I guess.
Men äsch, har fixat det hittills. Lär inte bli enklare med tiden men... Jag fixar det.
Våren är här. Sommaren är nära. Då blir jag bara starkare o starkare. Fylld av solens ljus, hoppet o lusten att vilja leva.
Jävligt töntigt sagt men så är det.
Känns som jag på något sätt försvunnit mer o mer.
Ja det har väl alltid med karlar eller någon karl o göra. Oftast då man försvinner.
Men jag vill inte vara försvunnen mer.
Jag vill träffa folk, hitta på saker... Bara rocka på.
Mitt i virrvarret är jag bara förvirrad ändå.
Vet inte riktigt hur jag ska göra.
Känns som att jag nästan bestämt mig men vill nog bara inte inse det.
Vet inte riktigt hur jag vill ha det.
Vill bara vara mig själv o göra som jag vill.
Inte känna några hinder eller något som får mig att stanna upp.
Något som får mig att ännu en gång inte vara mig själv.
Spelar ingen roll om jag är roligare eller bättre som person när jag låtsas vara någon annan.
Jag vill inget hellre än att bara få vara mig.
Och finns egentligen ingen nu som hindrar mig men det är oftast jag själv som gör mig till någon annan i vissa situationer.
Är rädd att jag kommer göra det igen... Fast tror inte det.
Eller ja, någongång sker det väl igen. Men då vill jag ha kontroll på det åtminstonde.
Sweden Rock- Watch out.... För nu jävlar är jag tillbaka igen!
"I, I can walk a thousand miles to be with you
I''d catch a falling star
I can walk a thousand miles whenever
No matter where you are
'Cause I know you can make it"
Bara så du vet det.
