...Farväl...

...Farväl...
Min älskade, älskade vän.
♥Min underbara, vackra Totte.♥



Du som nu har lämnat oss, din familj i saknad.
En saknad så stor.
Matte, bror o lätsas-bror .... Saknar dig.
Vi vill att du kommer tillbaka nu.

Det känns så overkligt och bara så jävla hemskt.
Och du var bland främlingar när det hände också.
Men jag var den som fick säga att det var dags att låta dig somna in.
Ville inte du skulle lida mer, hoppas att du mår bra nu. Vart du än är.
Om jag bara fått säga några ord till dig innan. Pratade med dig på morgonen, men precis innan...
Har saker jag vill du ska veta... Som du kanske aldrig får veta. Om du inte redan förstått.

Tänker på dig. Du finns i mitt hjärta jämt. Älskar dig av hela mitt hjärta.
Förlåt för mina väldigt, väldigt många griniga stunder då jag mest buffade bort dig med benet när du ständigt sökte uppmärksamhet.
Har inte varit mig själv o jag ångrar det o skäms så enormt.
Förlåt, förlåt, förlåt:´(
Du förtjänar all kärlek.
Du är underbar.
En ständigt lysande stjärna, iallfall på min himmel.
För alltid.
19/12-08.


Jag börjar känna att det hänt lite väl mycket på ½ månad för mig att ta.
Hela helvetet brakar löst.
Vet att det skulle kunna hända bra mycket mer dåliga saker, men vem har sagt att det inte sker resten av december, då?
Jag hoppas bara att det är min tur att få lite tur snart. O fan inte lite.

Först förhållande grejjen, sedan min kisseraring, plus all stress över övertid, lägenhet o fan vet allt.
Jag har gjort mitt bästa för o vara glad, o jag är duktig. jag lyckas, men nu börjar det bli för mycket.
Borde sluta hoppas på saker. Sluta vara förväntans full, för ngt drar alltid förbi o drar ned allt igen.
Förtjänar jag verkligen allt det här. Jag måste varit riktig dålig, om man skall tro på
-"What comes around, goes around".
Försöker bara komma upp på fötterna igen för fan.
Don't get me wrong... Jag vill inte tillbaka till mitt förra förhållande eller så.
Det var bäst det som skedde.
Men ändock, jag förlorade en stor trygghet o gemenskap.
Nu har jag ingen att ta beslut  tillsammans med.
Ingen att prata med när jag kommer hem.
Ingen som älskar mig... På det där sättet som just ingen annan gör.

Visst jag pratar med mina kisseälsklingar, men mycket svar man får där då.

Känns mest tomt när jag kommer hem.
Det gör inget att jag är ensam, men känns bara som ett "trasigt" hem, för detta är inte "vårat" hem längre..
Det är min tillfälliga bostad tills jag får nya.
Känner mig ensam bara.
Ingen att prata med alls.
Vill inte ringa polare o gnälla. Jag gnäller om så mycket jämt, o jag orkar bara inte prata om saker.
Känns säkert bättre imorgon, men just nu...
Känner mig samtidigt så jävla fånig för vissa grejjer.
Sääääkert Anna liksom, lägg ner typ.
Alltid samma visa med mig.
Jag lär mig aldrig.

Snälla. Snälla. Snälla.
Låt inge mer skit hända.
Jag har förlorat min bästa vän, och min älskade katt denna månad.
Kan jag bara få ha en trevlig jul o förhoppningsvis lite tur med saker...
Vill klara av att komma på fötter totalt igen.
Borde inte vara för mycket begärt.


Kommentarer
Postat av: Linda

Åååh. lille vän, vad har hänt =(

Hos mig får du gnälla precis hur mycket du vill,

tycker om dig ialf! <3

Kramar

2008-12-19 @ 09:27:11
URL: http://skrindan.blogg.se/
Postat av: Linda



Duuu. Hörru-du-du.

du kan ALLTID ringa mig.



ALLTID. När du vill.

klaga järnet.

det är skönt att höra lite klag.

ring mig vilken tid på dygnet du vill.

säg vad du vill.

prata om saker som dina katter inte kan svara på.

Jag kan vara din pratande kisse. :D

<3<3

2008-12-22 @ 21:49:45
URL: http://cummis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0