The colours just aren't there anymore.
Helt plötsligt blev allt så... Jobbigt.
Känns som allt smällde emot mig. IGEN.
Nu får det fan vara nog.
Jag är sååå trött på det här.
Jaja, tålamod. Jaja, slappna av.
Helt sjukt att mina vänners liv är precis detsamma som förut...
(Eller ja, jag vet inte vad som pågår bakom stängda dörrar.)
Och allt mitt har fan brakat åt helvete.
Eller inte allt, men jobbet får vi se om på fredag.
Jag vet, jag vet... Det är inte lätt att börja om.
Men att sedan fr.o.m igår veta att ens...
F.d bästa vän ligger i rummet bredvid... Och du varken "kan" eller "vill" prata om saker.
Eller en del av mig, inser nu hur jävla ensamt det varit den senaste månaden. Men det gör ingenting!
Jag hade precis börjat vänja mig.
Men så fick jag smällen igår om att det en gång i tiden faktiskt var otroligt trevligt att ha ngn här hemma... Jämt.
Så min (f.d) bästa vän sedan några år... Är i samma lägenhet.
Vi delade allt. Tror jag iaf. Typ.
Och nu så vill en del av mig bara prata.
Prata om allt som hänt, allt jag gjort, allt jag varit med om... Hur skrämmande det mesta känns...Osv.
Men.... Jag kan inte.
O delar av mig vill inte.
Och det gör ont.
Från bästa vänner till vad som nu mer liknar främlingar i mina ögon.
Så allt blev bara jobbigt när vissa skulle flytta tillbaka.
Har bara gått en dag, och jag har ändå varit ensam hela denna dag, men känns ändå... Konstigt och annorlunda än det jag vant mig vid den senaste månaden.
Känns lite som ett fängelse. Kan inte riktigt bete mig normalt. Vet inte riktigt vart i lägenheten jag ska gå, vad jag ska göra. Om jag kan prata eller bara ska vara tyst.
Och detta som kändes som det mest naturligaste i världen för några månader sedan...
Känns så jävla stelt o fan vet allt nu.
Att allt kan ändra sig så extremt i ett heartbeat alltså... Otroligt.
Och jävligt otäckt.
En månad nu... Känns mer som ett halvår.
Jag saknar min syster. Något så fruktansvärt.
Vill bara ha en kram.
En axel att luta mig mot innan jag faller.
Totalt.
För nu blev det mycket.
Trodde o tyckte att jag varit så starkt hittills.
There is more?
Ja, just ikväll känns allt väldigt överväldigande. Väldigt jävla för mycket må jag säga.
Anar att det bara är att fortsätta.... Ta emot skiten och låtsas må toppen.
Kommer nog förlora jobbet, o resten av mina katter.... Och nya lägenheten brinner nog upp i typ... Övermorgon,
eller vänta typ...1 februari helst, så att mina möbler brinner upp tillsammans med allt, o helst innan hemförsäkringen är fixad också såklart.
Ensam o tragisk som jag är ska jag väl på min lediga fredag åka buss ut till Ikea heeeeeelt ensam o stöka runt och kolla.
Och det är helt okej, för det är vad du är nu, Anna...
Kanske inte helt övergiven.
Kanske inte helt ensam.
Men väldigt mycket mer ensam än förut.
Jag behöver bara ha tur snart. Väldigt, väldigt snart. Och fan inte lite tur heller.
För nu, mina vänner, nu går det neråt.
Anna min Anna... Förstår dina känslor, exakt! sen ja-du-vet-vem var otrogen o bodde kvar hos mig i två månader tills han flytta.. uff vilket liv o känsla!..
Vilken tur att vi ska tjejmysa, om 1 vecka dock =( men det sker ialf!! Jag jobbar juh helg, men har du tid, så kom gärna öve en kväll!
Puss!
Jag vet också känslan av att man är så nära varandra men det känns så himla fel plötsligt. Det går över, ibland lite långsammare än man hoppats. Vet att det inte är så mycket tröst just nu, men det kunde vara så väldigt mycket värre. Klart du får vara negativ och gnälla, det är det som vänner finns till för att lyssna på vettu! =) Ses på lördag hos Linda om inte tidigare. Du vet att jag alltid är kaffesugen och slutar för det mesta tidigt. =)KRAM!
älskade älsk. <3
det är bara en känsla som kommer tillbaks i det "sällskapet". det är bara tillfälligt.
du kommer ha den där fina spröda känslan sen när det inte är i närheten.
Man faller lätt tillbaks i gamla vanor alltför snart efter att dom bryts, säger dom.
och i vissa fall kanske det inte är allra bäst att vistas tillsammans alls såhär snart efteråt.
men det ger sig med tiden. du kommer inte känna så här för ALLTID. tänk så.
tänk vad många gånger du känt den här känslan förut - innan en ny fräsch sådan känsla övervälmde dig ! Minns du ? Jag minns när du kände så. :D
det är så härligt fjantigt sen när det blir på nytt.
Se fram emot det, eller att vara själv.
Du är ju ditt bästa sällskap, när ingen annan finns just precis där just då. Tänk att göra dig själv till det mest balla sällskapet du träffat babe !
För det är så jag ser dig.
I love you älsk. <3
