Angående beslutsångest.
När det just kanske inte gäller pizzerior o liknande som jag skrev hehe.
När det gäller större saker.
Självklart har man rätt till o är inte helt dum i huvudet om man har en aning beslutsångest(t o m ganska mycket) när det gäller vissa saker. Större saker.
När det faktiskt finns för o nackdelar both ways so to speak.
Men om man faktiskt tjänar mycket, mycket, tid o pengar på att välja ett alternativ o det resterande av vardagslivet inte egentligen ändrar sig så mycket... O man ändå drar sig mot andra hållet? Är inte det ren.... Dumhet?
Kan ha o göra med allt krångel som tillkommer. Plus all vardagsfika.
Ja, det handlar ju självklart om att flytta allt detta.
Har tittat på lägenheter i..... Fellingsbro. Suck o stön.
20 år har jag redan gett den lilla hålan. Men nu ska jag ju faktiskt plugga där, kan cykla till skolan på 5 min o likaså "hem" isf.
Jag slipper lägga ut ca 800:- på busskort per månad. Jag sparar 1200:- - 1400:- i hyra. Missar ett "riktigt" kök som jag har nu, men jag är ju isf där för o spara cash under de kommande 2 åren.
Ca 2000:-på resekostnader o hyra blir det insparat per månad - bara det är ju guld värt när man bara får ca 7800:-/månad.
Jag kommer ju vara i Örebro hela helgerna typ. Dv s ungefär som nu, eller ja nu är jag ju i Örebro all the time, men jag gör knappt ngt på vardagarna... Bara på helgerna o dem kommer jag ju ändå tillbringa i Örebro så.
Visst är det inte så förbannat dåligt o konstigt tänkt?
Har familjen där borta det är guld, kommer dock sakna de där tillfällena då jag faktiskt fikar med polarna på vardagarna. Kommer knappt finnas tid till det då bussförbindelserna sent till o från Örebro suger kuk rent ut sagt.
Men o andra sidan om jag bor kvar här o pluggar där, kommer jag ändå hem sent på kvällarna, måste plugga o orkar ingenting.
MEN om det ngngång finns ngn liten själ som faktiskt vill träffa mig kan jag åka in o umgås, sova hos ngn kompis o ta en tidig buss till plugget så allt går ju att lösa.
(Och det dryga med det hela är att lämna iväg en lya med bra läge, balkong o hos en privat hyresvärd, det känns hemskt:( Men har talat med dem o man kan alltid komma tillbaka om man skött sig, o det handlar inte om lång tid om inget drastiskt sker ansöker jag om ny lya i stan runt februari 2011.)
Det som skrämmer mig är sommarjobb, om jag inte fixat körkort tills sommaren. Svårt o ta sig därifrån om man t ex får ngt skiftjobb:(
Så det är ena jävla för o nackdelar hela tiden.
Förbaskat!
Jag bara pendlar fram o tillbaka, fram o tillbaka. Vet att jag snackat om o flytta tillbaka förr men först nu inser jag att det var mest tomt prat för tillfället, för det känns rätt deprimerande. Iaf utan just körkortet.
Men min tanke med att flytta tillbaka just nu är iaf att jag kan:
*Börja övningsköra med syrran mycket, o börja ta körkortet.
*Spara in en hel del tid o pengar.
*Kanske t o m ha råd att fortsätta med projektet "Göra-mig-själv-massa-snygg"
(dvs fylla mig med tattueringar, börja motionera o slanka till mig, då det ändå bara finns skog runt omkring o inte allt för mycket roliga människor.)
Verkar mest bara vettigt när jag skriver alla de fördelarna här.
Ändå är jag så extremt kluven hela tiden. Det gör mig ledsen:/
Jag får fixa detta imorgon, hyresvärden har ringt o tjatat på mig. Han ljuger om att andra är där o drar i lägenheten, o ändå en sekund senare sa han att det var okej att jag kunde flytta in senare. Eh, så gör man inte om det finns andra som vill flytta in det "egentliga datumet". (Plus att jag ska fan ha ommålat i badrummet, aldrig sett en så vidrig färg som den som var där.)
Blir isf i samma hus som min syster bor, det gör mig glad. Samma hus som hennes svärmor bor, samma hus som hennes killes syster bor, haha. Så det blir ju definitivt kafferep bland oss kärringar, det är kul.
Men okej, ärligt?
Jag är rädd för att bli bortglömd där borta.
Barnsligt tänkt? Ja. Fånigt? Ja.
Kan det bli så? Vem vet? Troligen inte då jag fortsätter som förr o härja arslet av mig i stan, haha. Men ändå:/
Jag blir ändå rädd.
Jag lyckades ju ta mig därifrån förut fast blir nog inte lika svårt nästa gång.
Visst lägenhetsbrist möjligen men jag vet att jag fixar det.
Vill komma tillbaka snyggare , vuxnare, säkrare o lite bättre.
Lova att ni kommer ihåg mig, mina vänner?
Strunta inte i att bjuda mig på saker för att:
"Hon kan ju ändå inte komma hon bor ju däääär booorta!"
Don't leave me out of it. Jag behöver er. Jag dör utan er.
Har iofs mycket vänner som inte bor i Örebro o vi ses, så borde inte bli några problem.
Men jag är medveten om att de flesta avskyr Fellingsbro, ingen verkar vilja ta sig till skithålan o jag förstår verkligen det men det är trots allt inte så jävla långt ifrån Örebro, o man behöver inte försöka hitta på aktiviteter där för det finns inga.
Men jag kommer säkert finnas där. Med kaffe, o skitsnack redo. Jämt.
Just don't forget me.
Vet att det inte ens är allvarligt o flytta iväg en så pass "kort bit" som det faktiskt är, men det känns som ett otroligt stort beslut just nu i detta ögonblick.
Har fått både positiv o negativ feed back, eller egentligen inte negativ på det sättet men. "Försök fixa det på annat sätt".
Jag kan bo kvar det kan jag men jag får ta alla mina sparpengar då o jag kan tänka mig att lägga dem på bättre saker än att kämpa för ekonomin i 2 år, jag har kämpat nog med den delen. Förr och nyligen.
Hyra ut i 2a hand? Får man göra i 6 mån sedan ska det prövas om o jag vet inte om man får hyra ut under 2 långa år utan att lämna bort lägenheten, o i ärlighetens namn skulle jag nog vara ganska bitter av att veta att jag har en lägenhet i Örebro som jag inte får använda, men o andra sidan ganska skönt o ha det färdigt tills efter.
Men om dem flyttar? Då får jag dubbelhyror... O måste leta efter ngn ny. Det kan bli för mycket problem som jag inte kommer ha tid att ta itu med.
Plus att det kan ta lång tid o hitta ngn som måste bli godkänd av hyresvärden först.
PLUS att den som nu skulle vilja flytta in måste flytta ut under 6 veckor, troligen under 2010, för renovering av badrum o kök. vem vill krångla så mycket?
Svårt, svårt, svårt.
Jag som äntligen börjat trivas som fan i denna lägenhet. Fast det spelar nog ingen roll vart den ligger egentligen handlar om att fixa det till sin egen helt enkelt.
Har blivit så lat av att ha allting nära till hands bara. Fast kan ju nästan aldrig ta mig till t ex Willys, förutom när underbara Linn kör på mig:D
Men annars, för tungt o bära allt. Ikea? Samma där.
Så felet med allt är ju egentligen... -Ding, Ding, Ding-.... KÖRKORTET!
Såklart, back to bite me in the ass som vanligt.
Men med körkort spelar det ju egentligen ingen roll vart man bor så.
Ska fixa. Inom 2 år annars ska jag personligen kapa av mig båda benen så att jag inte KAN köra.
VARFÖR SKA DETTA VARA ETT SÅDANT JÄVLA SVÅRT BESLUT NÄR DET EGENTLIGEN INTE ÄR DET?
Varför är jag så jävla seg i skallen att jag måste göra allt så förbannat dramatiskt?:(
Trodde bara att jag växt till mig en aning o försökt fixa mig ett liv o ett hem nu. Men så ska jag flytta iväg "baaaaara under 2 år"- Då spelar det helt plötsligt ingen roll längre. Då blir det ju inte mitt hem o liv. Det kommer EFTER såklart.
Jag är trött på att vänta. Fast jag är ung. Jag vet. Man ska kanske inte slå ner rötterna o växa fast riktigt ännu. Men lite vill jag iaf.... Kanske bara slå ner en liiiten rot, vilket jag nog redan gjort:(
Skit, skit, skit.
Ska fortsätta min ångest här, fast utan att skriva 3489736483 rader om det här. Fram o tillbaka, I tell you. Fram o tillbaka.
När det gäller större saker.
Självklart har man rätt till o är inte helt dum i huvudet om man har en aning beslutsångest(t o m ganska mycket) när det gäller vissa saker. Större saker.
När det faktiskt finns för o nackdelar both ways so to speak.
Men om man faktiskt tjänar mycket, mycket, tid o pengar på att välja ett alternativ o det resterande av vardagslivet inte egentligen ändrar sig så mycket... O man ändå drar sig mot andra hållet? Är inte det ren.... Dumhet?
Kan ha o göra med allt krångel som tillkommer. Plus all vardagsfika.
Ja, det handlar ju självklart om att flytta allt detta.
Har tittat på lägenheter i..... Fellingsbro. Suck o stön.
20 år har jag redan gett den lilla hålan. Men nu ska jag ju faktiskt plugga där, kan cykla till skolan på 5 min o likaså "hem" isf.
Jag slipper lägga ut ca 800:- på busskort per månad. Jag sparar 1200:- - 1400:- i hyra. Missar ett "riktigt" kök som jag har nu, men jag är ju isf där för o spara cash under de kommande 2 åren.
Ca 2000:-på resekostnader o hyra blir det insparat per månad - bara det är ju guld värt när man bara får ca 7800:-/månad.
Jag kommer ju vara i Örebro hela helgerna typ. Dv s ungefär som nu, eller ja nu är jag ju i Örebro all the time, men jag gör knappt ngt på vardagarna... Bara på helgerna o dem kommer jag ju ändå tillbringa i Örebro så.
Visst är det inte så förbannat dåligt o konstigt tänkt?
Har familjen där borta det är guld, kommer dock sakna de där tillfällena då jag faktiskt fikar med polarna på vardagarna. Kommer knappt finnas tid till det då bussförbindelserna sent till o från Örebro suger kuk rent ut sagt.
Men o andra sidan om jag bor kvar här o pluggar där, kommer jag ändå hem sent på kvällarna, måste plugga o orkar ingenting.
MEN om det ngngång finns ngn liten själ som faktiskt vill träffa mig kan jag åka in o umgås, sova hos ngn kompis o ta en tidig buss till plugget så allt går ju att lösa.
(Och det dryga med det hela är att lämna iväg en lya med bra läge, balkong o hos en privat hyresvärd, det känns hemskt:( Men har talat med dem o man kan alltid komma tillbaka om man skött sig, o det handlar inte om lång tid om inget drastiskt sker ansöker jag om ny lya i stan runt februari 2011.)
Det som skrämmer mig är sommarjobb, om jag inte fixat körkort tills sommaren. Svårt o ta sig därifrån om man t ex får ngt skiftjobb:(
Så det är ena jävla för o nackdelar hela tiden.
Förbaskat!
Jag bara pendlar fram o tillbaka, fram o tillbaka. Vet att jag snackat om o flytta tillbaka förr men först nu inser jag att det var mest tomt prat för tillfället, för det känns rätt deprimerande. Iaf utan just körkortet.
Men min tanke med att flytta tillbaka just nu är iaf att jag kan:
*Börja övningsköra med syrran mycket, o börja ta körkortet.
*Spara in en hel del tid o pengar.
*Kanske t o m ha råd att fortsätta med projektet "Göra-mig-själv-massa-snygg"
(dvs fylla mig med tattueringar, börja motionera o slanka till mig, då det ändå bara finns skog runt omkring o inte allt för mycket roliga människor.)
Verkar mest bara vettigt när jag skriver alla de fördelarna här.
Ändå är jag så extremt kluven hela tiden. Det gör mig ledsen:/
Jag får fixa detta imorgon, hyresvärden har ringt o tjatat på mig. Han ljuger om att andra är där o drar i lägenheten, o ändå en sekund senare sa han att det var okej att jag kunde flytta in senare. Eh, så gör man inte om det finns andra som vill flytta in det "egentliga datumet". (Plus att jag ska fan ha ommålat i badrummet, aldrig sett en så vidrig färg som den som var där.)
Blir isf i samma hus som min syster bor, det gör mig glad. Samma hus som hennes svärmor bor, samma hus som hennes killes syster bor, haha. Så det blir ju definitivt kafferep bland oss kärringar, det är kul.
Men okej, ärligt?
Jag är rädd för att bli bortglömd där borta.
Barnsligt tänkt? Ja. Fånigt? Ja.
Kan det bli så? Vem vet? Troligen inte då jag fortsätter som förr o härja arslet av mig i stan, haha. Men ändå:/
Jag blir ändå rädd.
Jag lyckades ju ta mig därifrån förut fast blir nog inte lika svårt nästa gång.
Visst lägenhetsbrist möjligen men jag vet att jag fixar det.
Vill komma tillbaka snyggare , vuxnare, säkrare o lite bättre.
Lova att ni kommer ihåg mig, mina vänner?
Strunta inte i att bjuda mig på saker för att:
"Hon kan ju ändå inte komma hon bor ju däääär booorta!"
Don't leave me out of it. Jag behöver er. Jag dör utan er.
Har iofs mycket vänner som inte bor i Örebro o vi ses, så borde inte bli några problem.
Men jag är medveten om att de flesta avskyr Fellingsbro, ingen verkar vilja ta sig till skithålan o jag förstår verkligen det men det är trots allt inte så jävla långt ifrån Örebro, o man behöver inte försöka hitta på aktiviteter där för det finns inga.
Men jag kommer säkert finnas där. Med kaffe, o skitsnack redo. Jämt.
Just don't forget me.
Vet att det inte ens är allvarligt o flytta iväg en så pass "kort bit" som det faktiskt är, men det känns som ett otroligt stort beslut just nu i detta ögonblick.
Har fått både positiv o negativ feed back, eller egentligen inte negativ på det sättet men. "Försök fixa det på annat sätt".
Jag kan bo kvar det kan jag men jag får ta alla mina sparpengar då o jag kan tänka mig att lägga dem på bättre saker än att kämpa för ekonomin i 2 år, jag har kämpat nog med den delen. Förr och nyligen.
Hyra ut i 2a hand? Får man göra i 6 mån sedan ska det prövas om o jag vet inte om man får hyra ut under 2 långa år utan att lämna bort lägenheten, o i ärlighetens namn skulle jag nog vara ganska bitter av att veta att jag har en lägenhet i Örebro som jag inte får använda, men o andra sidan ganska skönt o ha det färdigt tills efter.
Men om dem flyttar? Då får jag dubbelhyror... O måste leta efter ngn ny. Det kan bli för mycket problem som jag inte kommer ha tid att ta itu med.
Plus att det kan ta lång tid o hitta ngn som måste bli godkänd av hyresvärden först.
PLUS att den som nu skulle vilja flytta in måste flytta ut under 6 veckor, troligen under 2010, för renovering av badrum o kök. vem vill krångla så mycket?
Svårt, svårt, svårt.
Jag som äntligen börjat trivas som fan i denna lägenhet. Fast det spelar nog ingen roll vart den ligger egentligen handlar om att fixa det till sin egen helt enkelt.
Har blivit så lat av att ha allting nära till hands bara. Fast kan ju nästan aldrig ta mig till t ex Willys, förutom när underbara Linn kör på mig:D
Men annars, för tungt o bära allt. Ikea? Samma där.
Så felet med allt är ju egentligen... -Ding, Ding, Ding-.... KÖRKORTET!
Såklart, back to bite me in the ass som vanligt.
Men med körkort spelar det ju egentligen ingen roll vart man bor så.
Ska fixa. Inom 2 år annars ska jag personligen kapa av mig båda benen så att jag inte KAN köra.
VARFÖR SKA DETTA VARA ETT SÅDANT JÄVLA SVÅRT BESLUT NÄR DET EGENTLIGEN INTE ÄR DET?
Varför är jag så jävla seg i skallen att jag måste göra allt så förbannat dramatiskt?:(
Trodde bara att jag växt till mig en aning o försökt fixa mig ett liv o ett hem nu. Men så ska jag flytta iväg "baaaaara under 2 år"- Då spelar det helt plötsligt ingen roll längre. Då blir det ju inte mitt hem o liv. Det kommer EFTER såklart.
Jag är trött på att vänta. Fast jag är ung. Jag vet. Man ska kanske inte slå ner rötterna o växa fast riktigt ännu. Men lite vill jag iaf.... Kanske bara slå ner en liiiten rot, vilket jag nog redan gjort:(
Skit, skit, skit.
Ska fortsätta min ångest här, fast utan att skriva 3489736483 rader om det här. Fram o tillbaka, I tell you. Fram o tillbaka.
Kommentarer
Postat av: Linn
Aldrig att jag glömmer bort dig, vännen! Det vet du. Det är aldrig lätt att bestämma sig, tell me about it. Beslutsångest är min grej också... Och det är ju ganska stora saker det handlar om. Det är bara du som vet vad som känns rätt, och låt det ta en stund. Hetsa inte, du hinner.
Postat av: Irre
Jag tycker så jävla mycket om dej Anna!
fattar inte varför vi inte har träffats än.
varje gång jag läser nåt av det du skriver så vill jag bara krama ihjäl dej, ge dej en öl o få dej att skratta :oD PUSS HONEY!
Trackback
