Har ett jävla lyxproblem o det gör mig hatisk.
Det är ett helvetes lyxproblem. Jag är väldigt medveten.
Men det gör fanimej inte saken bätttre. Jag mår inte bättre av det.
Jag är den som måste fixa det. Men varför tänker jag alltid på vad pappa skulle säga om saken, då?
Jag är fan en vuxen kvinna, som kan ta sina egna beslut.
Vilket jag gör men alltid tänker jag efter fööör(och ja man kan tänka efter på tok för mycket) mycket.
O ser helst pappa i skallen när det handlar om jobb o pengar.
För jag avskyr att jobba där jag extrajobbar nu. Eller ja, DHL suger pung. Har egentligen ingen anledning att tycka det. Eller jo KK avdelningen då jag jobbat heltid där, den är för stressig. Man hinner fan aldrig med 6-7 ton varje dag. Iaf inte jag o de flesta normala människor. Men resten av DHL, då? Njae, egentligen inget jobbigt som skett där. Mest bara det sugigaste monotoma arbetet som finns. Mycket stryk för rygg och ben. Och personerna som jobbar där?
Har träffat några väldigt trevliga, visst absolut!
Resten? Egentligen inte pratat med och jag vill inte prata med dem. Arbetsledarna är virriga o I don't like them, i ärlighetens namn. Plus att jag HATAR att man inte har passerkort så man kan inte göra något. Jo du kan jobba o gå o kissa, that's it. Måste smyga med folk för o käka, rasta o röka. Kul, kul... Genast där försvann "vuxen kvinna som kan ta sina egna beslut" hoho.
HM.
Posten? Ja det är fan mer okej, där slipper jag snacka med folk. Eller jag älskar att prata med folk ju, men man slipper ha chefer uppe i arlset. Eller okej. Jag har faktiskt bara varit där 1 gång. Men märkte att stämningen var helt annorlunda. Där visar dem vad man ska göra, o man gör det. Inget chefs-spring verkar det som. Hög radio i lokalen. Mänskligt.
Det kan jag stå ut med fler gånger. Där är det OK om jag får vara.
Men även där. Inget passerkoooooort!:s
Fast sure, har inte jobbat där tillräckligt mycket för o faktiskt ha chans o få ett. DHL vill jag inte ha ett till,
för där ska jag inte jobba mer. Sådeså.
Har sökt annat lagerjobb nyss.
Nattskift 2-3 pass i veckan. Det är fan mer okej. Inte massvis med timmar men bra mycket mer cash. Och jag är nattmänniska och då har jag iaf fastare tider. Nu kan jag få ett sms när som helst. O måste slita mig ifrån allt för o försöka ta mig iväg. O ställena ligger ju så långt ifrån mig som möjligt. SJÄLVFALLET.
Jag hatar det också. Hatisk, hatisk, hatisk idag.
Har insett att det där jävla körkortet måste fixas snart.
Jag har ju cash till det också. Men som jag pluggar o "bör" jobba som det är nu... Hinner jag inte gå på körskola om kvällarna. Hur skall allt hinnas med?
Jag skulle lätt vilja jobba med ngt annat än lager.
Men är fortfarande tacksam för att jag tog truckkortet. Det har bidragit med mycket pengar o kan även göra det nu om det total krisar. Dock är jag så förbannat glad att jag beslutade mig för att plugga till detta. Kom in och fortfarande pluggar kvar. Har haft mina funderingar på o skita i det, men jag blir säkrare o säkrare på att det är detta jag vill.
Iallafall arbeta med människor.
Men visst fan behöver man inte vara dum i hela jävla huvudet bara för att jag snart, nästan struntar i detta jobb...
För att jag inte trivs? Och jag kan ju egentligen inte sätta ngn vettig förklaring eller orsak till att jag inte vill eller tycker om det hela.
Förutom... Långt o cykla(Men det gör ingenting egentligen), o det är kort varsel. Jämt. Dvs då blir det stressigt o cykla för jag ska börja jobba direkt, så snabbt som möjlig efter skolan. O DHL kan jag inte ens cykla till då det ligger ute vid Marieberg o bussarna är sena o går dåligt kvällstid.
Tråkigt jobb o tråkig/sönderstressad personal...(Har jag fått för mig:P)
Och det har faktiskt ingenting med att jag är en av dem som inte vill jobba.
Klart som fan jag vill ha fritid när jag, som jag sagt hundra gånger, pluggar heltid. Men skitsamma. Är det ett jobb som är OK o jag trivs på så spelar väl inte 2-3 pass i veckan kväll/natt ngn roll? Det är det lätt värt för cashen inom bemannings/extrajobb. Men just det där stället. Argh.
Och jag vill kunna cykla till mitt jobb.
Och jag kan tänka mig o cykla låååångt bara jag får tiden på mig.
Men hela tiden hör jag pappa säga.... Att denna generation är så annorlunda(läs bortskämd) än deras.
Det handlar om pengar. Då ska man gå över eld o hav för o klara det, antar jag? Jo men hur glad var han på en skala när han kom hem från sitt jobb han kämpat med i 45 år, då? Inte alls kan jag tala om. Det bara lös av honom... Lös hur mycket han absolut inte tyckt om dagens arbetsdag. O det fick familjen ut för. Ren psykologi.
Han är en underbar pappa, inget sådant menat men det är som sagt var ren psykologi. Läst om att det lätt blir så.
Och jag tycker inte det är värt en jävla massa ångest för lite cash. Och jag tänker inte alls att jag KAN strunta i allt som har med jobb att göra bara för att jag fått ett stipendie? Nej. Dem ska gå till studier o eventuellt körkort.
Men jag prioriterar att jag mår bra. Är det så dumt?
Nej, ingen har påstått det.
Men varför känns det så förbannat dumt o bortskämt?
Jag klarar mig ekonomiskt än så länge. Jag väntar mig inte att få ngt perfekt extrajobb. Mer fasta tider o cykelavstånd eller bra bussförbindelser. Är det galet att önska?
Bra gjort av er som faktiskt lyckats ta er till slutet av detta inlägg utan att riva ögonen ur er eller zzzzomna.
Jag vet att jag lätt uppfattas som en gnällig jävel. O delvis är jag väl det, men vägrar tro att jag är lika gnälliga irl som här, men här har jag chansen att skriva av allt som jag behöver få ut. O det är precis vad jag gör o tänker fortsätta med.
Jag är väl medveten om att det ofta handlar om pengar, jobb, plugg o fan vet allt.
Men det är stora grejjer för mig. Då det är det som tar upp det mesta av mina dagar nu för tiden.
Tiden som jag spenderade på karlar o diverse förr;)... Har numer fallit över på plugg o jobb o planera ekonomi.
Så tragiskt är det faktiskt.
Aja. Skall ta o kontakta ett annat företag som ringde mig i förra veckan o se vad det är dem erbjuder.
Jag skall shakea av mig denna ångest o ytterligare en gång fixa för mig själv.
När skall man bli nöjd?
Men det gör fanimej inte saken bätttre. Jag mår inte bättre av det.
Jag är den som måste fixa det. Men varför tänker jag alltid på vad pappa skulle säga om saken, då?
Jag är fan en vuxen kvinna, som kan ta sina egna beslut.
Vilket jag gör men alltid tänker jag efter fööör(och ja man kan tänka efter på tok för mycket) mycket.
O ser helst pappa i skallen när det handlar om jobb o pengar.
För jag avskyr att jobba där jag extrajobbar nu. Eller ja, DHL suger pung. Har egentligen ingen anledning att tycka det. Eller jo KK avdelningen då jag jobbat heltid där, den är för stressig. Man hinner fan aldrig med 6-7 ton varje dag. Iaf inte jag o de flesta normala människor. Men resten av DHL, då? Njae, egentligen inget jobbigt som skett där. Mest bara det sugigaste monotoma arbetet som finns. Mycket stryk för rygg och ben. Och personerna som jobbar där?
Har träffat några väldigt trevliga, visst absolut!
Resten? Egentligen inte pratat med och jag vill inte prata med dem. Arbetsledarna är virriga o I don't like them, i ärlighetens namn. Plus att jag HATAR att man inte har passerkort så man kan inte göra något. Jo du kan jobba o gå o kissa, that's it. Måste smyga med folk för o käka, rasta o röka. Kul, kul... Genast där försvann "vuxen kvinna som kan ta sina egna beslut" hoho.
HM.
Posten? Ja det är fan mer okej, där slipper jag snacka med folk. Eller jag älskar att prata med folk ju, men man slipper ha chefer uppe i arlset. Eller okej. Jag har faktiskt bara varit där 1 gång. Men märkte att stämningen var helt annorlunda. Där visar dem vad man ska göra, o man gör det. Inget chefs-spring verkar det som. Hög radio i lokalen. Mänskligt.
Det kan jag stå ut med fler gånger. Där är det OK om jag får vara.
Men även där. Inget passerkoooooort!:s
Fast sure, har inte jobbat där tillräckligt mycket för o faktiskt ha chans o få ett. DHL vill jag inte ha ett till,
för där ska jag inte jobba mer. Sådeså.
Har sökt annat lagerjobb nyss.
Nattskift 2-3 pass i veckan. Det är fan mer okej. Inte massvis med timmar men bra mycket mer cash. Och jag är nattmänniska och då har jag iaf fastare tider. Nu kan jag få ett sms när som helst. O måste slita mig ifrån allt för o försöka ta mig iväg. O ställena ligger ju så långt ifrån mig som möjligt. SJÄLVFALLET.
Jag hatar det också. Hatisk, hatisk, hatisk idag.
Har insett att det där jävla körkortet måste fixas snart.
Jag har ju cash till det också. Men som jag pluggar o "bör" jobba som det är nu... Hinner jag inte gå på körskola om kvällarna. Hur skall allt hinnas med?
Jag skulle lätt vilja jobba med ngt annat än lager.
Men är fortfarande tacksam för att jag tog truckkortet. Det har bidragit med mycket pengar o kan även göra det nu om det total krisar. Dock är jag så förbannat glad att jag beslutade mig för att plugga till detta. Kom in och fortfarande pluggar kvar. Har haft mina funderingar på o skita i det, men jag blir säkrare o säkrare på att det är detta jag vill.
Iallafall arbeta med människor.
Men visst fan behöver man inte vara dum i hela jävla huvudet bara för att jag snart, nästan struntar i detta jobb...
För att jag inte trivs? Och jag kan ju egentligen inte sätta ngn vettig förklaring eller orsak till att jag inte vill eller tycker om det hela.
Förutom... Långt o cykla(Men det gör ingenting egentligen), o det är kort varsel. Jämt. Dvs då blir det stressigt o cykla för jag ska börja jobba direkt, så snabbt som möjlig efter skolan. O DHL kan jag inte ens cykla till då det ligger ute vid Marieberg o bussarna är sena o går dåligt kvällstid.
Tråkigt jobb o tråkig/sönderstressad personal...(Har jag fått för mig:P)
Och det har faktiskt ingenting med att jag är en av dem som inte vill jobba.
Klart som fan jag vill ha fritid när jag, som jag sagt hundra gånger, pluggar heltid. Men skitsamma. Är det ett jobb som är OK o jag trivs på så spelar väl inte 2-3 pass i veckan kväll/natt ngn roll? Det är det lätt värt för cashen inom bemannings/extrajobb. Men just det där stället. Argh.
Och jag vill kunna cykla till mitt jobb.
Och jag kan tänka mig o cykla låååångt bara jag får tiden på mig.
Men hela tiden hör jag pappa säga.... Att denna generation är så annorlunda(läs bortskämd) än deras.
Det handlar om pengar. Då ska man gå över eld o hav för o klara det, antar jag? Jo men hur glad var han på en skala när han kom hem från sitt jobb han kämpat med i 45 år, då? Inte alls kan jag tala om. Det bara lös av honom... Lös hur mycket han absolut inte tyckt om dagens arbetsdag. O det fick familjen ut för. Ren psykologi.
Han är en underbar pappa, inget sådant menat men det är som sagt var ren psykologi. Läst om att det lätt blir så.
Och jag tycker inte det är värt en jävla massa ångest för lite cash. Och jag tänker inte alls att jag KAN strunta i allt som har med jobb att göra bara för att jag fått ett stipendie? Nej. Dem ska gå till studier o eventuellt körkort.
Men jag prioriterar att jag mår bra. Är det så dumt?
Nej, ingen har påstått det.
Men varför känns det så förbannat dumt o bortskämt?
Jag klarar mig ekonomiskt än så länge. Jag väntar mig inte att få ngt perfekt extrajobb. Mer fasta tider o cykelavstånd eller bra bussförbindelser. Är det galet att önska?
Bra gjort av er som faktiskt lyckats ta er till slutet av detta inlägg utan att riva ögonen ur er eller zzzzomna.
Jag vet att jag lätt uppfattas som en gnällig jävel. O delvis är jag väl det, men vägrar tro att jag är lika gnälliga irl som här, men här har jag chansen att skriva av allt som jag behöver få ut. O det är precis vad jag gör o tänker fortsätta med.
Jag är väl medveten om att det ofta handlar om pengar, jobb, plugg o fan vet allt.
Men det är stora grejjer för mig. Då det är det som tar upp det mesta av mina dagar nu för tiden.
Tiden som jag spenderade på karlar o diverse förr;)... Har numer fallit över på plugg o jobb o planera ekonomi.
Så tragiskt är det faktiskt.
Aja. Skall ta o kontakta ett annat företag som ringde mig i förra veckan o se vad det är dem erbjuder.
Jag skall shakea av mig denna ångest o ytterligare en gång fixa för mig själv.
När skall man bli nöjd?
Kommentarer
Trackback
