Sicket jävla flyt!
Då var helgen ett faktum. Förjävla skönt.
Jobbade igår, trodde aldrig dagen skulle ta slut, men hör o häpna...
Helt plötsligt hade tiden flugit förbi o jag var hemma runt 23.30, alltid ngt.
Idag har vi hämtat kissungarna från gården o nu är de nog hemma hos Marie. Fan vad tårögd jag blev i bilen, hatar att säga hejdå:( Vet ju att de får ett underbart hem, o tack vare Marie får de ett hem överhuvudtaget!
Bara det är ju helt fantastiskt.
Men ändock sorgligt, satt o gosade med sötisarna i bilen. De ville mest bara springa runt. Verkade inte alls rädda, skulle bara kolla ut o yra runt:) Aja, jag skall minsann tigga fika hos Marie o hälsa på dem! Ungarna ville också, och det blir nog kanon.
Nu vill jag ge dagens största jävla ros till:
Per Erikssons stiftelse.
De har beviljat mig pengar för att jag studerar.
Och jag är så otroligt, jävla glad så det finns inte.
En sten har fallit från mitt bröst.
Var nästintill 100 på att jag inte skulle få ett öre. Men det blev det, o inte så få ören heller må jag säga:o
Tack, tack, tack!
Och som vanligt saknar jag just nu mor o far. Haha, vilken jävla "mor o fars-gris" jag måste verka som:p
Men jag älskar att ringa o prata med dem o hälsa på. O just nu vill jag bara ringa o berätta detta.
Det är mestadels pappas förtjänst att jag ens sökte fonden.
<3
Jag har haft sådant jävla flyt på vissa punkter senaste året. Är det nu man skall ta på sig hjälmen o vänta på the big crash?
Jag måste ju bara anta att det snart händer ngt rejält dåligt.
Men jag tänker nog låta hjälmen ligga o hoppas på det bästa.
Ibland är det faktiskt min tur att ha tur så att säga, och det är jag så oerhört tacksam för.
Ullared here I come! Woohoo!:D
Nej nu ska jag vila senare är det dags för middag med klassen på Coco Thai. Mysigt o förhoppningsvis väldigt trevligt!
Jobbade igår, trodde aldrig dagen skulle ta slut, men hör o häpna...
Helt plötsligt hade tiden flugit förbi o jag var hemma runt 23.30, alltid ngt.
Idag har vi hämtat kissungarna från gården o nu är de nog hemma hos Marie. Fan vad tårögd jag blev i bilen, hatar att säga hejdå:( Vet ju att de får ett underbart hem, o tack vare Marie får de ett hem överhuvudtaget!
Bara det är ju helt fantastiskt.
Men ändock sorgligt, satt o gosade med sötisarna i bilen. De ville mest bara springa runt. Verkade inte alls rädda, skulle bara kolla ut o yra runt:) Aja, jag skall minsann tigga fika hos Marie o hälsa på dem! Ungarna ville också, och det blir nog kanon.
Nu vill jag ge dagens största jävla ros till:
Per Erikssons stiftelse.
De har beviljat mig pengar för att jag studerar.
Och jag är så otroligt, jävla glad så det finns inte.
En sten har fallit från mitt bröst.
Var nästintill 100 på att jag inte skulle få ett öre. Men det blev det, o inte så få ören heller må jag säga:o
Tack, tack, tack!
Och som vanligt saknar jag just nu mor o far. Haha, vilken jävla "mor o fars-gris" jag måste verka som:p
Men jag älskar att ringa o prata med dem o hälsa på. O just nu vill jag bara ringa o berätta detta.
Det är mestadels pappas förtjänst att jag ens sökte fonden.
<3
Jag har haft sådant jävla flyt på vissa punkter senaste året. Är det nu man skall ta på sig hjälmen o vänta på the big crash?
Jag måste ju bara anta att det snart händer ngt rejält dåligt.
Men jag tänker nog låta hjälmen ligga o hoppas på det bästa.
Ibland är det faktiskt min tur att ha tur så att säga, och det är jag så oerhört tacksam för.
Ullared here I come! Woohoo!:D
Nej nu ska jag vila senare är det dags för middag med klassen på Coco Thai. Mysigt o förhoppningsvis väldigt trevligt!
Kommentarer
Trackback
