Dagens irritation.
Dagen irritationsmoment:
ÖVERDRIFTER.
Ni vet de där grejjerna ni pratar med folk om o de skall föra det vidare till någon annan o bara överdriver o gör det hela löjligt?
I vanliga fall kan man bli arg när saker o ting förs vidare, men inom vissa saker gör det ju ingenting om dem säger det till någon annan som skulle bry sig eller är nyfiken... Men när det överdrivs... Ja då är det drygt.
För då har plötsligt den andre 2 versioner... O hur ofta skall folk inte ursäkta sig? Säga att så var det faktiskt inte, fast det egentligen var det o det känns en aaaning för pinsamt o erkänna eller nåt...
Helt plötsligt känns det som att man blivit "den ursäktande" parten som bara inte vill erkänna för sig själv eller stå för att man betett sig barnsligt eller kanske gapat lite för mycket efter något.
MEN i detta fall var det inte ens så. I BÅDA fallen, vafaaan?
Vad är det egentligen för mening att tala med någon man står relativt nära om den ändå bara överdriver det hela?
När det FAKTISKT inte är så som den beskriver. I grunden är tanken rätt o det stämmer i det stora hela, bara utklätt till löjlighet.
För o inte tala om att man hamnar emellan folk också, just i mitt fall är det väl extra.
Har hamnat emellan så otroligt många gånger o fått höra saker från ena sidan som inte får föras vidare till andra, o vice verca. O jag har varit duktig. Mer duktig än vad man faktiskt vill vara när det gäller massa som sagts hit o dit. Nu vill jag inte höra mer sådant. I allafall inte från ena sidan där.
Men det irriterar mig att när man då tar tag i o frågar varför den löjlat till det, ja då skylls det på den andre istället...
- "Nej, men sååå sa jag ju inte?! Men du vet ju hur ******** är....."
O så tänker man men okej, alla kan förstå sakert lite så som dem vill... Men så hör jag det där för andra gången gällande saker som kanske blev en aning fel, fast jag faktiskt inte gjorde något dumt alls. Men i tanken blev det fel. FAST egentligen inte alls .Just för att....
Det skulle inte föras vidare ÖVERHUVUDTAGET, herr C!
Jag sa att jag vill "checka läget" lite. Men sääääg för fasiken inget, för jag vet inte riktigt vad det är jag vill eller letar efter.
Helt plötsligt hör jag det från både det ena o det andra hållet, o klart som fan att "huvudpunkten" då visste om det för "någon" är ju tydligen förbaskat dålig på att knipa ihop käften. O visst, ingen fara egentligen mest synd om han blev besviken eller ledsen, vilket han säkerligen inte blev. Men fick det istället till att jag skulle försöka locka fram något grönt litet monster...
Eh, hade jag känt att jag ville något, då hade jag väl sett till o göra något, va?
I am done with games, o just rota fram gröna monster har aldrig varit min grej.
Jag är väl singel!? Eller har jag missat något?:o
Men jag skall aldrig mer checka läget i den kretsen iallfall. Blir så förbannat pinsamt när man får höra saker efteråt o det absolut inte stämmer, men alla de andra som hört det... Tror just att det stämmer, för hur ofta får man veta sådana här grejjer o just kan förklara sig eller ge sin egen version?
ÅH. Bara ett stort suck.
O droppen var att efter jag fick veta detta fick man det klassiska... "Men säg inte att jag sagt det".
Meh va?!
(Jag älskar dig M, men sådant här gär mig tokig, o det är inte ditt fel detta, men själva grejjen/situationen!)
Klarar folk alltså seriöst av sådant här på ett bra sätt?
Om ni får höra att någon sagt något konstigt/osant/överdrivet om er.... Låt oss då anta att det som i det här fallet är någon ni känner bra, o ni får självklart höra det från en annan part... Kan ni bara lägga det åt sidan om ni får höra just "Men säg inget om det"?
SJÄLVKLART vill man inte skvallra om att den andre faktiskt varit schysst att berätta att saker har blivit sagda... Men vill man gå runt o låtsas att du inte vet om att den 3e sprutat bajs ur munnen?
Jävla situationer.
Jag får väl bita i det sura äpplet o hålla det inne, inte direkt som om man inte gör det med x antal saker man fått höra från andra, tredje o fjärde hållet.
Nu är detta inte så jävla hemskt o otroligt som det låter, man jag blir jädrigt pissed över tanken.
Varför är det så svårt att berätta något, exempelvis en sanning så enkel o rak som den är, ta mina ord o beskriv, varsågod! Men varför ge den en maskeraddräkt så man får leta bra länge efter vad som finns inuti?
Ja nu är jag ju ändå igång o gapar så då kan jag passa på att gapa om att jag hatar att gå runt o vara så jädrans snorig, nysig o hostig. Som tur är är förkylningen påväg bortåt nu, alltid något.
Fan, kändes bara så surt att höra det där.
Jag behöver väl en livsförändring. ( På tal om... Ingenting alls.)
Börjat utbilda mig till ett nytt yrke eller vad man säger. Man borde ju tycka det räcker.
O det kommer ge något i slutändan. Får väl vänta på känslan tills dess, då.
Men jag "borde" sluta röka, sluta dricka "så mycket", börja motionera o skaffa en hobby.
Lättare sagt än gjort, alltihopa.
Eller så har man väl kanske aldrig försökt på allvar, who knows. O vem orkar bry sig just nu?
ÖVERDRIFTER.
Ni vet de där grejjerna ni pratar med folk om o de skall föra det vidare till någon annan o bara överdriver o gör det hela löjligt?
I vanliga fall kan man bli arg när saker o ting förs vidare, men inom vissa saker gör det ju ingenting om dem säger det till någon annan som skulle bry sig eller är nyfiken... Men när det överdrivs... Ja då är det drygt.
För då har plötsligt den andre 2 versioner... O hur ofta skall folk inte ursäkta sig? Säga att så var det faktiskt inte, fast det egentligen var det o det känns en aaaning för pinsamt o erkänna eller nåt...
Helt plötsligt känns det som att man blivit "den ursäktande" parten som bara inte vill erkänna för sig själv eller stå för att man betett sig barnsligt eller kanske gapat lite för mycket efter något.
MEN i detta fall var det inte ens så. I BÅDA fallen, vafaaan?
Vad är det egentligen för mening att tala med någon man står relativt nära om den ändå bara överdriver det hela?
När det FAKTISKT inte är så som den beskriver. I grunden är tanken rätt o det stämmer i det stora hela, bara utklätt till löjlighet.
För o inte tala om att man hamnar emellan folk också, just i mitt fall är det väl extra.
Har hamnat emellan så otroligt många gånger o fått höra saker från ena sidan som inte får föras vidare till andra, o vice verca. O jag har varit duktig. Mer duktig än vad man faktiskt vill vara när det gäller massa som sagts hit o dit. Nu vill jag inte höra mer sådant. I allafall inte från ena sidan där.
Men det irriterar mig att när man då tar tag i o frågar varför den löjlat till det, ja då skylls det på den andre istället...
- "Nej, men sååå sa jag ju inte?! Men du vet ju hur ******** är....."
O så tänker man men okej, alla kan förstå sakert lite så som dem vill... Men så hör jag det där för andra gången gällande saker som kanske blev en aning fel, fast jag faktiskt inte gjorde något dumt alls. Men i tanken blev det fel. FAST egentligen inte alls .Just för att....
Det skulle inte föras vidare ÖVERHUVUDTAGET, herr C!
Jag sa att jag vill "checka läget" lite. Men sääääg för fasiken inget, för jag vet inte riktigt vad det är jag vill eller letar efter.
Helt plötsligt hör jag det från både det ena o det andra hållet, o klart som fan att "huvudpunkten" då visste om det för "någon" är ju tydligen förbaskat dålig på att knipa ihop käften. O visst, ingen fara egentligen mest synd om han blev besviken eller ledsen, vilket han säkerligen inte blev. Men fick det istället till att jag skulle försöka locka fram något grönt litet monster...
Eh, hade jag känt att jag ville något, då hade jag väl sett till o göra något, va?
I am done with games, o just rota fram gröna monster har aldrig varit min grej.
Jag är väl singel!? Eller har jag missat något?:o
Men jag skall aldrig mer checka läget i den kretsen iallfall. Blir så förbannat pinsamt när man får höra saker efteråt o det absolut inte stämmer, men alla de andra som hört det... Tror just att det stämmer, för hur ofta får man veta sådana här grejjer o just kan förklara sig eller ge sin egen version?
ÅH. Bara ett stort suck.
O droppen var att efter jag fick veta detta fick man det klassiska... "Men säg inte att jag sagt det".
Meh va?!
(Jag älskar dig M, men sådant här gär mig tokig, o det är inte ditt fel detta, men själva grejjen/situationen!)
Klarar folk alltså seriöst av sådant här på ett bra sätt?
Om ni får höra att någon sagt något konstigt/osant/överdrivet om er.... Låt oss då anta att det som i det här fallet är någon ni känner bra, o ni får självklart höra det från en annan part... Kan ni bara lägga det åt sidan om ni får höra just "Men säg inget om det"?
SJÄLVKLART vill man inte skvallra om att den andre faktiskt varit schysst att berätta att saker har blivit sagda... Men vill man gå runt o låtsas att du inte vet om att den 3e sprutat bajs ur munnen?
Jävla situationer.
Jag får väl bita i det sura äpplet o hålla det inne, inte direkt som om man inte gör det med x antal saker man fått höra från andra, tredje o fjärde hållet.
Nu är detta inte så jävla hemskt o otroligt som det låter, man jag blir jädrigt pissed över tanken.
Varför är det så svårt att berätta något, exempelvis en sanning så enkel o rak som den är, ta mina ord o beskriv, varsågod! Men varför ge den en maskeraddräkt så man får leta bra länge efter vad som finns inuti?
Ja nu är jag ju ändå igång o gapar så då kan jag passa på att gapa om att jag hatar att gå runt o vara så jädrans snorig, nysig o hostig. Som tur är är förkylningen påväg bortåt nu, alltid något.
Fan, kändes bara så surt att höra det där.
Jag behöver väl en livsförändring. ( På tal om... Ingenting alls.)
Börjat utbilda mig till ett nytt yrke eller vad man säger. Man borde ju tycka det räcker.
O det kommer ge något i slutändan. Får väl vänta på känslan tills dess, då.
Men jag "borde" sluta röka, sluta dricka "så mycket", börja motionera o skaffa en hobby.
Lättare sagt än gjort, alltihopa.
Eller så har man väl kanske aldrig försökt på allvar, who knows. O vem orkar bry sig just nu?
Kommentarer
Trackback
