Plus!
. . . . . . . .
O förövrigt.
Det är så jobbigt när man verkligen vill säga något, men man vet absolut inte vad man ska säga.
:/
Man vill hitta det absolut perfekta o kläcka ur sig. Jag trodde jag funnit ngt verkligen skiiitbra för o inte säga fyndigt o lustigt, men hah... Det kanske inte var det.
Blev så ruskigt myssugen ikväll. Damnation!
Det som står på listan är att tömma kattlådan, jädrans vad mysigt jag kommer ha det!
(Har iofs redan varit duktig o fixat det:)
Men läxa o bad alldeles snart.
Tycker det känns som ljusår sedan man tittade på film med ngn som man satt som ett asplöv bredvid.
(Kanske inte drabbar alla men jag kan småskaka lite när jag blir nervös, jättenervös, hih:s)
Ngn som får igång magfjärilarna sådär jättemycket.
Pirripirr.
När det känns som att man har miljoner små trådar som färdas runt under hela huden o sänder ut små "pirripirr-blixtar" så fort den andre tar på en, o det blir än värre när den tittar på en.
Kommer ni ihåg den underbara känslan?
Ojoj.
Det längtar jag efter att få känna igen, det måste jag verkligen erkänna.
Någon som faktiskt betyder ngt. Det finns fullt med folk som inte betyder ett skit för en som man garanterat kan mysa med, men... Det känns inte som något jag vill ha nu. Då kan det lika gärna vara, jag klarar mig utmärkt själv.
Men just mysgrejjen har bara kommit över mig så extra mycket den senaste veckan.
Antar att ngt hjärnspöke "hjälpt" till en aning.
Nu låter det som om jag definitivt vill ha ett förhållande, o det säger jag faktiskt inte. Det vet jag inte ens. Men jag menar absolut om man hittar ngn man vill ha det med så? Why not.
O hittar man ngn som ger en asplövs-fjärils-pirripirr-känningar kanske det skulle vara konstigt o bara mysa en gång. Känner man så borde man nog vilja vara med den, antar jag?
Äh fan jag minns inte logiken i det hela, hah.
Känns ändå bara väldigt färglöst, platt o trist att ragga upp vem som helst bara för o få vara med ngn. Då fungerar jag alldeles utmärkt med mig själv o männen i mitt liv. Lukas o Veijron.
Men när dagen kommer, OM den kommer... Då jag faktiskt träffar ngn som ger mig allt det där o mer därtill... Så skall det bli skönt att få "vara vuxen" eller hur man nu uttrycker det. Mitt längsta förhållande på nästan 2 år(blir väl egentligen lite mer om man räknar dejtingtiden också) hade jag från jag var... Typ 20-22, inte alls så länge sedan egentligen men känner att jag ändå vuxit så mycket sedan dess. Plus att det typ var det första riktigt, riktigt seriösa... O vi båda två gjorde många av de fel man kan göra... O jag tror sannerligen inte att jag kommer vara felfri framöver, inte så... Mer så att jag känner i kropp o själ att jag är äldre.... O en aning klokare nu. Nu kan man tagga ner o inte vara på helspänn all the time, o nästa gång tänkte jag satsa på att välja ngn som faktiskt har en matchande personlighet.
Hah, bara en sån sak hjälper nog otroligt mycket.
Men allt känns vuxnare. Jag hittar inte ens hälften så mycket intressanta karlar längre.
Man behöver ju inte vara ovuxen bara för att man kanske hittar massor, men saker har ändrat sig för mig iaf.
(På gott o ont, då det finns folk som envisas med att jag är "för kräsen", men hallå.... Hah, en aning kan man väl få vara kräsen när det gäller ens partner?:p OCH haha. Jag vet att det finns vänner som aaabsolut inte håller med när man drar upp somliga exempel, men nu snackar jag förhållanden här(o iofs där finns också mindre smickrande exempel, argh! Haha) men tittar man på "gå-sällskap-hem-från-krogen" kunde man kanske varit bra mycket mer kräsen... Men asch, nu ska vi inte hacka på allt....:p)
Det enda som inte känns så mycket mer vuxet är fan flirting eller ja... Liknande. Hah. På den punkten känns det nästan som att jag i detta nu vore tillbaka i mitt lilla flickrum hemma hos mamma o pappa, o sitter o väntar på ngn signal. Hah. Inte rättvist när allt annat har gått framåt!
Men jag står ut för trots att det kan vara drygt så.. Är ju ändå flirting förjäkla trevligt!
O förövrigt.
Det är så jobbigt när man verkligen vill säga något, men man vet absolut inte vad man ska säga.
:/
Man vill hitta det absolut perfekta o kläcka ur sig. Jag trodde jag funnit ngt verkligen skiiitbra för o inte säga fyndigt o lustigt, men hah... Det kanske inte var det.
Blev så ruskigt myssugen ikväll. Damnation!
Det som står på listan är att tömma kattlådan, jädrans vad mysigt jag kommer ha det!
(Har iofs redan varit duktig o fixat det:)
Men läxa o bad alldeles snart.
Tycker det känns som ljusår sedan man tittade på film med ngn som man satt som ett asplöv bredvid.
(Kanske inte drabbar alla men jag kan småskaka lite när jag blir nervös, jättenervös, hih:s)
Ngn som får igång magfjärilarna sådär jättemycket.
Pirripirr.
När det känns som att man har miljoner små trådar som färdas runt under hela huden o sänder ut små "pirripirr-blixtar" så fort den andre tar på en, o det blir än värre när den tittar på en.
Kommer ni ihåg den underbara känslan?
Ojoj.
Det längtar jag efter att få känna igen, det måste jag verkligen erkänna.
Någon som faktiskt betyder ngt. Det finns fullt med folk som inte betyder ett skit för en som man garanterat kan mysa med, men... Det känns inte som något jag vill ha nu. Då kan det lika gärna vara, jag klarar mig utmärkt själv.
Men just mysgrejjen har bara kommit över mig så extra mycket den senaste veckan.
Antar att ngt hjärnspöke "hjälpt" till en aning.
Nu låter det som om jag definitivt vill ha ett förhållande, o det säger jag faktiskt inte. Det vet jag inte ens. Men jag menar absolut om man hittar ngn man vill ha det med så? Why not.
O hittar man ngn som ger en asplövs-fjärils-pirripirr-känningar kanske det skulle vara konstigt o bara mysa en gång. Känner man så borde man nog vilja vara med den, antar jag?
Äh fan jag minns inte logiken i det hela, hah.
Känns ändå bara väldigt färglöst, platt o trist att ragga upp vem som helst bara för o få vara med ngn. Då fungerar jag alldeles utmärkt med mig själv o männen i mitt liv. Lukas o Veijron.
Men när dagen kommer, OM den kommer... Då jag faktiskt träffar ngn som ger mig allt det där o mer därtill... Så skall det bli skönt att få "vara vuxen" eller hur man nu uttrycker det. Mitt längsta förhållande på nästan 2 år(blir väl egentligen lite mer om man räknar dejtingtiden också) hade jag från jag var... Typ 20-22, inte alls så länge sedan egentligen men känner att jag ändå vuxit så mycket sedan dess. Plus att det typ var det första riktigt, riktigt seriösa... O vi båda två gjorde många av de fel man kan göra... O jag tror sannerligen inte att jag kommer vara felfri framöver, inte så... Mer så att jag känner i kropp o själ att jag är äldre.... O en aning klokare nu. Nu kan man tagga ner o inte vara på helspänn all the time, o nästa gång tänkte jag satsa på att välja ngn som faktiskt har en matchande personlighet.
Hah, bara en sån sak hjälper nog otroligt mycket.
Men allt känns vuxnare. Jag hittar inte ens hälften så mycket intressanta karlar längre.
Man behöver ju inte vara ovuxen bara för att man kanske hittar massor, men saker har ändrat sig för mig iaf.
(På gott o ont, då det finns folk som envisas med att jag är "för kräsen", men hallå.... Hah, en aning kan man väl få vara kräsen när det gäller ens partner?:p OCH haha. Jag vet att det finns vänner som aaabsolut inte håller med när man drar upp somliga exempel, men nu snackar jag förhållanden här(o iofs där finns också mindre smickrande exempel, argh! Haha) men tittar man på "gå-sällskap-hem-från-krogen" kunde man kanske varit bra mycket mer kräsen... Men asch, nu ska vi inte hacka på allt....:p)
Det enda som inte känns så mycket mer vuxet är fan flirting eller ja... Liknande. Hah. På den punkten känns det nästan som att jag i detta nu vore tillbaka i mitt lilla flickrum hemma hos mamma o pappa, o sitter o väntar på ngn signal. Hah. Inte rättvist när allt annat har gått framåt!
Men jag står ut för trots att det kan vara drygt så.. Är ju ändå flirting förjäkla trevligt!
Kommentarer
Trackback
