Det var det där med att sätta "en etikett" på folk.
I helgen under kursen talade vi lite löst om hur man gärna sätter en etikett på folk.
Ni vet "fjortis, bimbo, snobb....." osv...
Och idag förstod jag lite av hur mkt man själv gör det. Och jag anser väl kanske inte att det alltid är till ondo om man faktiskt kan hantera att det faktiskt inte är så om man lär känna någon.
Om man är redo att ge det en chans, att inte ha något emot att lära känna någon och vara beredd på att etiketten kanske inte stämmer för fem öre. Då har kanske inte en etikett gjort världens skada.
Dock är väl "det bästa" att försöka skippa etikett:andet kanske.
Men imorse stod våran rektor tillsammans med en av våra lärare i klassrummet. Och berättade att en av klasskamraterna avslutar sin studier pga ett pågående missbruk.
Hakan i golvet. Whaaaat?
Egentligen känns det en aning fel att skriva ut det såhär, men tänker inte skriva ingående om detta, och definitivt inga namn eller dylikt så då borde det inte göra så mycket. Gissar att det inte är några från min skola som läser min blogg iallafall så.
Men jag hade ingen aning. Ingen aning i världen. Kunde aldrig ha anat.
Jag liksom andra i klassen tyckte att, här går vi en utbildning till behandlingspedagoger o vi märkte inget?
Där ser man hur svårt det kan vara att märka när folk döljer. Lärarna anade nog inget heller tills det... Märktes. I guess.
Vet inte exakt hur det gick till. Vet att vederbörande varit borta en del men det har också handlat om andra saker.
Det vet vi.
Och när jag tittade på personen så hade jag aldrig kunnat anat. För jag hade satt en etikett som talade om att:
"Nej, nej. Det är inte dennes stil". Men se där.
Hemskt trist är det i alla fall.
Det jag också kom på är att under dessa 6 månader har jag knappt pratat mycket alls med denna, o det är väl inte bara mitt fel alltså men ändå, 6 månader är rätt länge liksom.
Alla blev bara hemskt chockerade, var någon som hade märkt något litet... Men ingen av oss andra.
Och ja, jag är fortfarande helt chockad.
"I de lugnaste vatten......"
Plus att jag imorse, som den tjej jag är, stod i valet o kvalet angående sminkning....
Men jag var så trött och bestämde mig för att det är enbart skolan, o det finns dessvärre inte allt för mycket eyecandy, om ens något. Ho ho. Hm.
Så kom min första lektion på Körkortsteorin (då det varit praktik o hemarbete). O tro på fan att det självfallet är någon praktikant med där. Som självfallet var skitsöt också. Helvete.....!
Haha... Han såg inte ut att vara min stil, eller jag hans för den delen men ändå.
Det minst man kan begära är väl att det när det väl traskar in lite eyecandy kan man väl få ha eyelinern på plats?
Icke. Mitt trötta morgonbeslut kom fram, skrattade lite och knäppte mig i bakhuvudet.
Och nej detta är inte världens grej. Men ni märker att det är en liten deal iaf, då kan ni ana hur pass lite snyggingar eller ens sötingar det finns/inte finns på skolan.
And hey! I'm a single girl ffs!;)
Jag gick dessutom in o tittade mig i spegeln efteråt... Det var t o m värre än anat. Små plirande ögon som stack ut... Är väl bara en jävla tur jag har mina "orginalögonbryn" på någerlunda plats nu för tiden, fast hey, hade säkert matchat plir-ögonen med lite avsaknad av ögonbryn.
Åh!
Tänkte "bättre lycka nästa gång" - tills jag insåg att det blir inte för ens om 3 veckor pga lov o inställda lektioner o dylikt.
Låt mig gissa att han försvunnit tills dess, haha.
Note to self: Sminka dig kvinna. Man vet aldrig när ngn sötis vandrar förbi! Jag som trodde den chansen inte fanns i broa. Ytterligare en etikett jag satt kanske?!:o
Ajjabajja är allt jag kan konstatera efter denna dag.
(Ho ho, ja hon blir lätt o finna......)
Ni vet "fjortis, bimbo, snobb....." osv...
Och idag förstod jag lite av hur mkt man själv gör det. Och jag anser väl kanske inte att det alltid är till ondo om man faktiskt kan hantera att det faktiskt inte är så om man lär känna någon.
Om man är redo att ge det en chans, att inte ha något emot att lära känna någon och vara beredd på att etiketten kanske inte stämmer för fem öre. Då har kanske inte en etikett gjort världens skada.
Dock är väl "det bästa" att försöka skippa etikett:andet kanske.
Men imorse stod våran rektor tillsammans med en av våra lärare i klassrummet. Och berättade att en av klasskamraterna avslutar sin studier pga ett pågående missbruk.
Hakan i golvet. Whaaaat?
Egentligen känns det en aning fel att skriva ut det såhär, men tänker inte skriva ingående om detta, och definitivt inga namn eller dylikt så då borde det inte göra så mycket. Gissar att det inte är några från min skola som läser min blogg iallafall så.
Men jag hade ingen aning. Ingen aning i världen. Kunde aldrig ha anat.
Jag liksom andra i klassen tyckte att, här går vi en utbildning till behandlingspedagoger o vi märkte inget?
Där ser man hur svårt det kan vara att märka när folk döljer. Lärarna anade nog inget heller tills det... Märktes. I guess.
Vet inte exakt hur det gick till. Vet att vederbörande varit borta en del men det har också handlat om andra saker.
Det vet vi.
Och när jag tittade på personen så hade jag aldrig kunnat anat. För jag hade satt en etikett som talade om att:
"Nej, nej. Det är inte dennes stil". Men se där.
Hemskt trist är det i alla fall.
Det jag också kom på är att under dessa 6 månader har jag knappt pratat mycket alls med denna, o det är väl inte bara mitt fel alltså men ändå, 6 månader är rätt länge liksom.
Alla blev bara hemskt chockerade, var någon som hade märkt något litet... Men ingen av oss andra.
Och ja, jag är fortfarande helt chockad.
"I de lugnaste vatten......"
Plus att jag imorse, som den tjej jag är, stod i valet o kvalet angående sminkning....
Men jag var så trött och bestämde mig för att det är enbart skolan, o det finns dessvärre inte allt för mycket eyecandy, om ens något. Ho ho. Hm.
Så kom min första lektion på Körkortsteorin (då det varit praktik o hemarbete). O tro på fan att det självfallet är någon praktikant med där. Som självfallet var skitsöt också. Helvete.....!
Haha... Han såg inte ut att vara min stil, eller jag hans för den delen men ändå.
Det minst man kan begära är väl att det när det väl traskar in lite eyecandy kan man väl få ha eyelinern på plats?
Icke. Mitt trötta morgonbeslut kom fram, skrattade lite och knäppte mig i bakhuvudet.
Och nej detta är inte världens grej. Men ni märker att det är en liten deal iaf, då kan ni ana hur pass lite snyggingar eller ens sötingar det finns/inte finns på skolan.
And hey! I'm a single girl ffs!;)
Jag gick dessutom in o tittade mig i spegeln efteråt... Det var t o m värre än anat. Små plirande ögon som stack ut... Är väl bara en jävla tur jag har mina "orginalögonbryn" på någerlunda plats nu för tiden, fast hey, hade säkert matchat plir-ögonen med lite avsaknad av ögonbryn.
Åh!
Tänkte "bättre lycka nästa gång" - tills jag insåg att det blir inte för ens om 3 veckor pga lov o inställda lektioner o dylikt.
Låt mig gissa att han försvunnit tills dess, haha.
Note to self: Sminka dig kvinna. Man vet aldrig när ngn sötis vandrar förbi! Jag som trodde den chansen inte fanns i broa. Ytterligare en etikett jag satt kanske?!:o
Ajjabajja är allt jag kan konstatera efter denna dag.
(Ho ho, ja hon blir lätt o finna......)
Kommentarer
Trackback
