Hemlängtan.
Usch, vilken hemlängtan jag har nu:(
Visserligen befinner jag mig hemma, men ändå inte... Hemma.
Jag önskar att det kunde bli onsdag med en fingerknäppning.
Märker hur jag vankar av o an här hemma o vareviga gång jag går o spanar ut ur fönstrena så hoppas jag på att få se något annat än en massa jävla lägenheter, gator o folk.
Jag har velat gå ut o ta en simpel skogspromenad länge nu. O då hemma i skogen.
Saknar det. Alltihopa. Allihopa. Nästan så pass att det gör lite ont, mesigt nog.
Knappt sett några dimmor alls detta år. Förr kunde jag bara stanna med cykeln eller öppna dörren o gå rakt ut i dem. Utsikten från mitt f.d rum är något jag önskar jag hade här.
Ska bara få ett jobbpass avklarat imorgon eftermiddag, sen onsdag morgon då drar jag. Kommer hem torsdagkväll alternativt fredagmorgon. Kanske borde fundera på att ta med kissarna när jag är ledig längre o vara kvar där ett slag längre än över natten... Och anledningen jag jobbar imorgon är endast för att jag var snäll o tog ett pass som en tjej ville bli av med. Annars hade jag nog varit hemma nu. Men men, onsdag.
Varför kan jag inte bara vara nöjd? Jag trivs inte med att bo i stan på heltid. Jag trivs bättre på landet, men där blir det så krångligt med att ta sig in till stan eller vart som helst för alla möjliga orsaker, o definitivt utan körkort. Det gör det nästintill omöjligt just nu. Har ju de allra flesta vännerna här också<3
Om man visste exakt vad man ville, det skulle vara rätt skönt ibland... Eller i mitt fall fått arslet ur vagnen lite tidigare så kanske det hade känts mindre omöjligt.
Nej om jag skulle lägga ner o vara så nostalgisk o tragisk o försöka få lite sömn istället?
