Otäckt och vidrigt:(

Idag har man mått som man förtjänat - Som en påse skit.
Blev lite mycket igår, men det var under kontroll iallafall och kvällen var mycket trevlig!:)

Jag o Linda tog sällskap hem, tänker inte vandra själv något mer.
Vi tog sällskap med 2 karlar, o gick fan vilse här på norr, haha.
Hur gick det till? Vi hamnade iaf i någon lekpark o det var staket som vi fick ta oss över, o det har jag tydligen märken efter idag märkte jag.

Men jag är så upprörd nu. Det har skett ytterligare en våldtäkt. Inatt, centralt.
En fullbordad, inte bara ett försök:(
Det var väl fan typ demonstration på stan o massvis med folk ute, ändå kunde detta ske.
Jag blir så ledsen och jag är fruktansvärt rädd just nu. Rädd över tanken attt bege mig ut när det mörknat, för det spelar ju tydligen ingen roll om det är centralt, eller att det är folk ute och runt omkring liksom.
Vart fan är Örebro påväg? Såhär illa är det väl ingen annanstans just nu iaf?
USCH!
Död, kastrering o fan vet allt åt dem som kan göra såhär mot en annan människa!
Dessutom var signalementet på denna man att han var runt 25 och hade en skinnjacka eller väst på sig med hårdrocksknappar/pins.
Säg för fan inte att det är någon man känner.
Nu kan det ju ha varit någon från någon annanstans då det var W.A.S.P-spelning o helt garanterat inte bara Örebroare på den.
Allt är helt klart jävligt otäckt iallafall. Otäckt och vidrigt.

Jag som skall jobba imorgon tills 21 liksom. Jag brukar alltid cykla hem, och jag vågar fan inte det nu. Är värsta ensliga vägen från adolfsberg, nedförsbacke i skog osv osv... Jag vägrar. Bussen är ett annat alternativ men vafan det är sådana ensliga partier påvägen till bussen också, trots att vägen dit bara är på 4-5 minuter.
Jag känner mig jättelarvig men jag får ont i magen av tanken på att cykla eller ens ta mig till bussen därifrån.
Hur skall detta gå om jag ska fortsätta jobba liksom? Har 2 kvällspass till inbokade.
Jag kan ju inte sluta leva mitt liv pga detta, men man vill ju förhindra risken så mycket som möjligt.

Jag är så förbannat tacksam att min klasskamrat Erika erbjudit sig att skjutsa hem mig imorgon.
TACK, TACK, TACK!
Men kan ju inte be henne varje gång, även fast jag inte jobbar särskilt ofta framöver.
Men just nu när det skett så mycket på en gång känns det så jävla skönt och bra att få åka hem i bil.
Jag önskar så att jag hade körkort och bil:(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0