Give me some bananas!
Herrejesus vad jag vill&behöver åka och storhandla!
Känns som en jävla evighet tills fredag då de små örena från CSN droppar in.
Stackars sparkonto som dessvärre får ta smällen för det.
Jag har iofs rätt mycket mat i frysen, men det är de goda små tingen till som jag saknar som faaan.
Massa yoghurt, linfrö, frukt, frukt, frukt&grönt!
O rökta skinkan har precis tagit slut, how will I survive i en hel morgondag utan?!;)
Kattmaten&kaffet börjar sina... Iih! Men det är ju bara imorgon kvar sen på fredag får jag ju åka till Willys med päronen♥
Med mina "måsten" denna vecka känns det knappt som lov, trots att dessa "måsten" enbart är några timmar varje dag tills imorgon. Hah. Men jag hade sett fram emot att få sova ut o vakna när jag ville, men icke! Har fått satt klockan o gått upp o pluggat teori så det sprutar regler&vägmärken ur öronen på mig. Samma visa får det bli imorgon, måste få gröna pluppar på alla delar. Helst imorgon men jag är inte sådär överdrivet hoppfull;)
Mer än hälften kvar, men vem vet... Beror på tills vilken tid jag drar dit, får väl dra dit 2- 2½h innan det är dags för körning så jag hinner. De bjuder ju på kaffe - Alltid något:)
Hade en mycket, mycket trevlig fikakväll tillsammans med Linn, Pörni& Made igår... O även Jimmy var med:)
Det var då fan inte igår, hoppas vi kan börja fika oftare, bara snacka o umgås utan alkohol med i bilden från o till liksom:)
O de är mycket goda vänner, måste prioriteras bättre från iaf min sida!
Har totalt irrat bort mig i allt jag måste hinna med, men man får inte glömma sina vänner inte.
♥ ♥ ♥
Jag börjar bli rätt stressad&nervös inför praktikstarten på måndag. Tiden bara springer på...
O det är egentligen inte att det är ett nytt ställe som är det nevösa&stressande... Utan att jag inte får schemat förens på måndag(Jag SKA/måste ha det då iaf), vilket leder till att jag inte kunnat planera in ngt på körskolan o tiderna tar ju slut så fort. O vet inte när eller hur jag kommer hinna till VV-möten osv... Jag är ju en riktig planerare o vill ha allt framför mig så fort som möjligt så jag kan lägga upp det efter bästa tid&förmåga. Men nu sitter jag o guppar runt i båten utan att kunna bestämma något. Mycket frustrerande.
Vissa skulle kanske tycka att det är en bra grej att få släppa lite på tyglarna. Men icke! Inte just nu.
Nu har jag saker som måste ordnas illa kvickt. Då passar det inte att få guppa runt här utanför tid&rum:p
I övrigt sker inte sådär överdrivet mycket på det privata planet, det är rätt plant o trist, men det har känts rätt bra... Men snart måste jag nog fixa till lite action i vardagen. Kan inte bara lunka på o undra vart livet tog vägen.
Har funderat på att söka utomlandsjobb o allt, men o andra sidan... Jag vill väldigt gärna vara kvar här i Sverige denna sommar, tillsammans med vännerna. Så det där med jobba utomlands OM jag ens söker... Så undrar jag om det inte blir bättre till hösten när den här äckliga vintern ändå är på ingång igen... Vi är snart där igen, sanna mina ord:s
Vi får se. Jag är så sugen på att starta upp mitt liv lite här först eller åtminstonde tjäna lite pengar&kunna göra saker. Sen får vi se. Men man är ju inte ungdom hur länge som helst till:p
Jag måste säga
GRATTIS till min älskade bror som äntligen fått jobb!
♥
Det är väl 3 månader till att börja med men sen kan det bli mer, jag håller alla tummar i världen. Han har börjat idag.
Så bra! Du är såå värd det.
Och när det kommer till dig fröken...
Behöver en break, besvikelse.
Då jag är människa kan jag ha fler känslor än en, tro det eller ej...
O jag tror mig vara glad för eran skull, om ni nu tror att detta kommer göra ngn skillnad whatsoever.
Jag är stolt att du äntligen vågar ta steget. Något steg överhuvudtaget för att ändra vardagen.
Men jag är samtidigt djupt besviken&rätt arg på dig.
Och det tror jag du vet, så tack för att du ringde som du sa... Eller vänta! Som vanligt gjorde du inte det.
Jag som funnits där för dig/er den senaste tiden som bara den. Och detta var tacken...
Inte ens ett samtal fick jag, hah. Aja...
Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Det vet du, det jag vet är att saker och ting kommer inte att bli detsamma.
O det är jävligt synd& gör ont att inse.
Men jag inser även att jag inte kan stanna upp o bara vara bitter. Jag har fortfarande ett liv här att ta hand om.
Känns som en jävla evighet tills fredag då de små örena från CSN droppar in.
Stackars sparkonto som dessvärre får ta smällen för det.
Jag har iofs rätt mycket mat i frysen, men det är de goda små tingen till som jag saknar som faaan.
Massa yoghurt, linfrö, frukt, frukt, frukt&grönt!
O rökta skinkan har precis tagit slut, how will I survive i en hel morgondag utan?!;)
Kattmaten&kaffet börjar sina... Iih! Men det är ju bara imorgon kvar sen på fredag får jag ju åka till Willys med päronen♥
Med mina "måsten" denna vecka känns det knappt som lov, trots att dessa "måsten" enbart är några timmar varje dag tills imorgon. Hah. Men jag hade sett fram emot att få sova ut o vakna när jag ville, men icke! Har fått satt klockan o gått upp o pluggat teori så det sprutar regler&vägmärken ur öronen på mig. Samma visa får det bli imorgon, måste få gröna pluppar på alla delar. Helst imorgon men jag är inte sådär överdrivet hoppfull;)
Mer än hälften kvar, men vem vet... Beror på tills vilken tid jag drar dit, får väl dra dit 2- 2½h innan det är dags för körning så jag hinner. De bjuder ju på kaffe - Alltid något:)
Hade en mycket, mycket trevlig fikakväll tillsammans med Linn, Pörni& Made igår... O även Jimmy var med:)
Det var då fan inte igår, hoppas vi kan börja fika oftare, bara snacka o umgås utan alkohol med i bilden från o till liksom:)
O de är mycket goda vänner, måste prioriteras bättre från iaf min sida!
Har totalt irrat bort mig i allt jag måste hinna med, men man får inte glömma sina vänner inte.
♥ ♥ ♥
Jag börjar bli rätt stressad&nervös inför praktikstarten på måndag. Tiden bara springer på...
O det är egentligen inte att det är ett nytt ställe som är det nevösa&stressande... Utan att jag inte får schemat förens på måndag(Jag SKA/måste ha det då iaf), vilket leder till att jag inte kunnat planera in ngt på körskolan o tiderna tar ju slut så fort. O vet inte när eller hur jag kommer hinna till VV-möten osv... Jag är ju en riktig planerare o vill ha allt framför mig så fort som möjligt så jag kan lägga upp det efter bästa tid&förmåga. Men nu sitter jag o guppar runt i båten utan att kunna bestämma något. Mycket frustrerande.
Vissa skulle kanske tycka att det är en bra grej att få släppa lite på tyglarna. Men icke! Inte just nu.
Nu har jag saker som måste ordnas illa kvickt. Då passar det inte att få guppa runt här utanför tid&rum:p
I övrigt sker inte sådär överdrivet mycket på det privata planet, det är rätt plant o trist, men det har känts rätt bra... Men snart måste jag nog fixa till lite action i vardagen. Kan inte bara lunka på o undra vart livet tog vägen.
Har funderat på att söka utomlandsjobb o allt, men o andra sidan... Jag vill väldigt gärna vara kvar här i Sverige denna sommar, tillsammans med vännerna. Så det där med jobba utomlands OM jag ens söker... Så undrar jag om det inte blir bättre till hösten när den här äckliga vintern ändå är på ingång igen... Vi är snart där igen, sanna mina ord:s
Vi får se. Jag är så sugen på att starta upp mitt liv lite här först eller åtminstonde tjäna lite pengar&kunna göra saker. Sen får vi se. Men man är ju inte ungdom hur länge som helst till:p
Jag måste säga
GRATTIS till min älskade bror som äntligen fått jobb!
♥
Det är väl 3 månader till att börja med men sen kan det bli mer, jag håller alla tummar i världen. Han har börjat idag.
Så bra! Du är såå värd det.
Och när det kommer till dig fröken...
Behöver en break, besvikelse.
Då jag är människa kan jag ha fler känslor än en, tro det eller ej...
O jag tror mig vara glad för eran skull, om ni nu tror att detta kommer göra ngn skillnad whatsoever.
Jag är stolt att du äntligen vågar ta steget. Något steg överhuvudtaget för att ändra vardagen.
Men jag är samtidigt djupt besviken&rätt arg på dig.
Och det tror jag du vet, så tack för att du ringde som du sa... Eller vänta! Som vanligt gjorde du inte det.
Jag som funnits där för dig/er den senaste tiden som bara den. Och detta var tacken...
Inte ens ett samtal fick jag, hah. Aja...
Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Det vet du, det jag vet är att saker och ting kommer inte att bli detsamma.
O det är jävligt synd& gör ont att inse.
Men jag inser även att jag inte kan stanna upp o bara vara bitter. Jag har fortfarande ett liv här att ta hand om.
Kommentarer
Trackback
