"Det är bara normala människor som oroar sig för att vara psykiskt sjuka."
Haft en mycket intressant dag, eller iaf i 30 minuter:)
Vi fick i förra veckan göra 5 olika personlighetstest, varav 2 rejäla häften och ringa in svar osv.
Sen skickades de till alkohol-och drog terapeut Lasse Månsson.
Fy fan vad jag önskar jag kunde följa efter honom i 6 månader o bara dra in information, vilken jäkla informationskälla han är!
Så kunnig, så erfaren... Han ska väl snart pensionera sig o då förlorar behandlingsvärlden verkligen något. Trist.
Men iaf han sammanfattade svaren enligt ja.. Vafan det nu hette;) Och hade ett personligt samtal med oss en o en om hur resultatet blev, hur vi är som personer... Då jämfört med, för min del, andra kvinnor i min ålder.
Allt han berättade var ju saker man kände igen o egentligen vet. Men att få det så svart på vitt att det verkligen är så. O att det inte är något jag fått för mig, testerna visar. Mycket intressant.
Stapeldiagram på hur jag just står i jämförelse med resten liksom.
Det jobbiga är att man funderade på de saker han sa som kanske är "mindre önskvärda" att hållas med, mindre bra beteénden... Så inser man ju att det är dags att ta tag i de. Han gav bra tips. Har redan startat med att försöka vänja mig av med vissa beteénde och tankar.
Fick en mycket möjlig förklaring till varför jag är så otroligt trött hela tiden.
Jag oroar mig för mycket, grubbleri o dylikt.
(O ni som läst här förr vet jag nämnt att jag är så kass på att leva i nuet, jag lever i framtiden hela tiden bl a.)
Har en rädsla/känsla i kroppen som kroppen i sin tur försöker ta itu med genom att överföra den till tankar, som då blir alla mina funderingar, orostankar och allt jag snurrar runt i sängen över på natten.
Han sa det att det måste ta så på mina krafter att ständigt, ständigt vara beredd. Och det är så sant.
Jag har redan tänkt igenom det mesta x antal gånger, och nästan planerat för varje läge och är väl på så sätt ganska beredd all the time.
Och allt grubblande på saker som jag ändå inte kan göra något åt precis just nu tar så oerhört på den psykiska energin berättade han, och det låter ju väldigt logiskt. Klart det är så, men det är ju inget en annan tänkt på...
Jag är så van o tycker inte att jag kan hjälpa detta. Men det är väl det jag läst om under dessa 2 år, kognitivt beteénde. Ändra beteéndemönster. Måste börja i liten skala i huvudet.
Vissa saker kommer att skapa mer ångest när man "låter bli" men det är ett måste att låta ångest styra ett slag först när man känner att man inte har 100% kontroll, för den lägger sig så småning om när man märker att världen inte kraschar utan all koll i världen. Fortsätter man sitt beteende så kommer det bara skapa mer o mer ångest tillslut, o mer o mer bieffekter till just detta beteende.
Och som vi talade om också. Min extrema rädsla att misslyckas, att göra bort mig. Att det värsta ska hända osv...
Om vi tar det kommande jobbet som exempel då jag är rädd inför det.
Hur ofta har det gått åt helvete med nya saker som du trott?
Ehum, nästan aldrig? Nej precis.
- Hur ofta har dörren varit olåst när du kontroll-drar i handtaget 7 ggr på en kväll?
- Ehum, aldrig. Nej precis.
- Hur ofta har du åkt ifrån kaffebryggaren på?
- Ehum, någongång.
- Okej, vad hände, då?
- Hm, ingenting, den tickade på där hemma bara.
- Jamen dåså.
Låter väl kanske skumt när man inte var där. Men jag fick se papper på att jag är helt normal iaf;) Haha.
Hade jag haft ngn diagnos som märkts av hade det stått;)
Jag är mycket flexibel och kan passa in överallt, stark "Jag-känsla" vilket inte riktigt gick ihop med att jag hade väldigt hög nivå av just rädslan att göra bort mig, misslyckas osv. Så det är en sådan där typiskt grej.
Jag vet att jag kan lyckas med allt jag åtar mig, att jag oftast lyckas med det jag tar mig för. Men hur tänker jag innan?
- Usch, detta klarar jag aldrig. Det kommer gå så dåligt, usch jag kommer göra fel.
TROTS att jag av erfarenhet kan checka att det aldrig blivit sådär extremt dåligt som jag förfunderar på.
Hur sjukt är det inte egentligen?
Jag har hög impulskontroll vilket i sin tur då självfallet gav väldigt låga siffror på impulsivitet, han sa just att det skadar inte att vara lite impulsiv ibland. Behöver inte planera allt. Jag kommer ändå inte att "go all crazy" o göra massa impulsiva dumheter för att jag har för hög impulskontroll för just det. Hehe.
Jag är envis, målmedveten, har målinriktat beteénde, är självaccepterande. Har även hög uthållighet och prestationsförmåga och envishet.
Hade låg kreativitet/fantasi, låg samhörighetskänsla o lågt andligt accepterande. Var även ngt med en bråkdel nedstämdhet.
Och jag var mot det organiserade hållet, vilket var att föredra sa han. Allt som allt är jag nöjd med det jag hörde.
Mycket intressant och roligt trots allt att få höra saker om sig själv av ett riktigt proffs.
Imorgon tar jag examen, tjohoo!
Sorgligt egentligen. Men dags för nästa steg mot framtiden, i mitt fall blir det ett kliv åt sidan men jag fortsätter att hålla blicken framåt:)
Vi fick i förra veckan göra 5 olika personlighetstest, varav 2 rejäla häften och ringa in svar osv.
Sen skickades de till alkohol-och drog terapeut Lasse Månsson.
Fy fan vad jag önskar jag kunde följa efter honom i 6 månader o bara dra in information, vilken jäkla informationskälla han är!
Så kunnig, så erfaren... Han ska väl snart pensionera sig o då förlorar behandlingsvärlden verkligen något. Trist.
Men iaf han sammanfattade svaren enligt ja.. Vafan det nu hette;) Och hade ett personligt samtal med oss en o en om hur resultatet blev, hur vi är som personer... Då jämfört med, för min del, andra kvinnor i min ålder.
Allt han berättade var ju saker man kände igen o egentligen vet. Men att få det så svart på vitt att det verkligen är så. O att det inte är något jag fått för mig, testerna visar. Mycket intressant.
Stapeldiagram på hur jag just står i jämförelse med resten liksom.
Det jobbiga är att man funderade på de saker han sa som kanske är "mindre önskvärda" att hållas med, mindre bra beteénden... Så inser man ju att det är dags att ta tag i de. Han gav bra tips. Har redan startat med att försöka vänja mig av med vissa beteénde och tankar.
Fick en mycket möjlig förklaring till varför jag är så otroligt trött hela tiden.
Jag oroar mig för mycket, grubbleri o dylikt.
(O ni som läst här förr vet jag nämnt att jag är så kass på att leva i nuet, jag lever i framtiden hela tiden bl a.)
Har en rädsla/känsla i kroppen som kroppen i sin tur försöker ta itu med genom att överföra den till tankar, som då blir alla mina funderingar, orostankar och allt jag snurrar runt i sängen över på natten.
Han sa det att det måste ta så på mina krafter att ständigt, ständigt vara beredd. Och det är så sant.
Jag har redan tänkt igenom det mesta x antal gånger, och nästan planerat för varje läge och är väl på så sätt ganska beredd all the time.
Och allt grubblande på saker som jag ändå inte kan göra något åt precis just nu tar så oerhört på den psykiska energin berättade han, och det låter ju väldigt logiskt. Klart det är så, men det är ju inget en annan tänkt på...
Jag är så van o tycker inte att jag kan hjälpa detta. Men det är väl det jag läst om under dessa 2 år, kognitivt beteénde. Ändra beteéndemönster. Måste börja i liten skala i huvudet.
Vissa saker kommer att skapa mer ångest när man "låter bli" men det är ett måste att låta ångest styra ett slag först när man känner att man inte har 100% kontroll, för den lägger sig så småning om när man märker att världen inte kraschar utan all koll i världen. Fortsätter man sitt beteende så kommer det bara skapa mer o mer ångest tillslut, o mer o mer bieffekter till just detta beteende.
Och som vi talade om också. Min extrema rädsla att misslyckas, att göra bort mig. Att det värsta ska hända osv...
Om vi tar det kommande jobbet som exempel då jag är rädd inför det.
Hur ofta har det gått åt helvete med nya saker som du trott?
Ehum, nästan aldrig? Nej precis.
- Hur ofta har dörren varit olåst när du kontroll-drar i handtaget 7 ggr på en kväll?
- Ehum, aldrig. Nej precis.
- Hur ofta har du åkt ifrån kaffebryggaren på?
- Ehum, någongång.
- Okej, vad hände, då?
- Hm, ingenting, den tickade på där hemma bara.
- Jamen dåså.
Låter väl kanske skumt när man inte var där. Men jag fick se papper på att jag är helt normal iaf;) Haha.
Hade jag haft ngn diagnos som märkts av hade det stått;)
Jag är mycket flexibel och kan passa in överallt, stark "Jag-känsla" vilket inte riktigt gick ihop med att jag hade väldigt hög nivå av just rädslan att göra bort mig, misslyckas osv. Så det är en sådan där typiskt grej.
Jag vet att jag kan lyckas med allt jag åtar mig, att jag oftast lyckas med det jag tar mig för. Men hur tänker jag innan?
- Usch, detta klarar jag aldrig. Det kommer gå så dåligt, usch jag kommer göra fel.
TROTS att jag av erfarenhet kan checka att det aldrig blivit sådär extremt dåligt som jag förfunderar på.
Hur sjukt är det inte egentligen?
Jag har hög impulskontroll vilket i sin tur då självfallet gav väldigt låga siffror på impulsivitet, han sa just att det skadar inte att vara lite impulsiv ibland. Behöver inte planera allt. Jag kommer ändå inte att "go all crazy" o göra massa impulsiva dumheter för att jag har för hög impulskontroll för just det. Hehe.
Jag är envis, målmedveten, har målinriktat beteénde, är självaccepterande. Har även hög uthållighet och prestationsförmåga och envishet.
Hade låg kreativitet/fantasi, låg samhörighetskänsla o lågt andligt accepterande. Var även ngt med en bråkdel nedstämdhet.
Och jag var mot det organiserade hållet, vilket var att föredra sa han. Allt som allt är jag nöjd med det jag hörde.
Mycket intressant och roligt trots allt att få höra saker om sig själv av ett riktigt proffs.
Imorgon tar jag examen, tjohoo!
Sorgligt egentligen. Men dags för nästa steg mot framtiden, i mitt fall blir det ett kliv åt sidan men jag fortsätter att hålla blicken framåt:)
Kommentarer
Trackback
